Jakt med fällor och fångstredskap

Introduktion

Fällfångst är en gammal jaktform som i dag främst används mot smärre predatorer och invasiva arter (t.ex. mink, mårdhund, räv, kråkfågel). Den är hårt reglerad eftersom en felaktig fälla kan orsaka onödigt lidande. Endast typgodkända fällor som används på rätt sätt är tillåtna.

Lektionsmål

Förstå när och mot vilka arter fällfångst används.
Känna till skillnaden mellan levandefångst- och avlivande fällor.
Veta kraven på typgodkännande och tillsyn.
Förstå de etiska och säkerhetsmässiga aspekterna.

Typer av fällor

Levandefångstfällor fångar djuret oskadat, som sedan måste avlivas snabbt och humant eller (för icke måldjur) släppas. De kräver täta tillsyner.
Avlivande fällor (slagfällor) är konstruerade för att döda djuret omedelbart och används för vissa mindre arter.

Fällorna ska vara typgodkända av Naturvårdsverket och användas enligt sina villkor – rätt art, rätt placering, rätt bete.

Tillsyn

Fällor ska vittjas (kontrolleras) regelbundet, ofta minst en gång per dygn för levandefångstfällor, så att fångade djur inte lider i onödan. Fångade måldjur avlivas snabbt och humant; icke måldjur (fel art) släpps oskadda. God tillsyn är en förutsättning för att fällfångst ska vara etiskt försvarbar.

Placering och säkerhet

Fällor placeras så att de fångar rätt art och inte utgör fara för människor, tamdjur eller icke måldjur. De ska vara märkta enligt reglerna. Fällfångst av vissa arter kan kräva särskild kunskap, och reglerna om vilka arter och fällor som är tillåtna ska alltid följas.

Vanliga missförstånd

"Man får bygga sin egen fälla om den fungerar."

Nej. Endast typgodkända fällor får användas, och de ska användas enligt sina villkor.

"Fällan kan stå orörd i flera dagar."

Fel. Fällor ska vittjas regelbundet – ofta minst dagligen – så att djur inte lider.

"Fångar jag fel art kan jag avliva den ändå."

Nej. Icke måldjur ska släppas oskadda; endast tillåtna måldjur får avlivas.

Praktisk koppling

Vid en våtmark sätter jägaren ut en typgodkänd levandefångstfälla för mink, korrekt märkt och placerad. Varje morgon vittjas den. En fångad mink avlivas snabbt och humant, medan en av misstag fångad igelkott släpps oskadd. Så bedrivs fällfångst lagligt och etiskt – och gynnar den häckande sjöfågeln.

Viktigt att kunna

Fällfångst används främst mot predatorer och invasiva arter (mink, mårdhund m.fl.).
Bara typgodkända fällor får användas, enligt sina villkor.
Fällor ska vittjas regelbundet (ofta minst dagligen); måldjur avlivas snabbt, icke måldjur släpps.
Fällor ska placeras säkert och märkas enligt reglerna.

Vanliga frågor om jakt med fällor och fångstredskap

Vilka typer av fångstredskap finns?

Två huvudtyper: dödande fällor (slagfällor), där djuret fångas och dödas i fångstögonblicket, och fällor för levandefångst, där djuret hålls kvar i bur, nät eller snara.

Måste en fälla vara godkänd?

Ja. Fångstredskap ska vara av godkänd (typgodkänd) typ. Naturvårdsverket fastställer kriterier så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och redskapen är säkra.

Vad krävs för att bedriva fällfångst?

Jaktkort och jakträtt på området krävs. För vissa redskap – som ripsnara, fotsnara för räv och slagfälla för bäver – krävs särskild utbildning.

Källor

Faktagranskat mot myndighet och intresseorganisation.

Senast granskad: 14 juli 2026