Markägarens och arrendatorns rättigheter

Introduktion

En av jaktjuridikens grundstenar är att jakträtten tillhör markägaren och följer med marken. Men markägaren kan låta andra jaga genom att upplåta jakträtten. Att förstå detta samspel är viktigt både för att jaga lagligt och för att inte kränka andras rättigheter.

Lektionsmål

• Veta vem jakträtten tillhör och hur den kan upplåtas.
• Förstå vad ett jaktarrende är.
• Känna till skillnaden mellan markägarens och arrendatorns rättigheter.
• Förstå hur jordbruksarrende och jakträtt hänger ihop.

Jakträtten hör till marken

Enligt jaktlagen (10 §) har markägaren jakträtten på sin mark. Rätten är knuten till fastigheten – den som äger marken bestämmer över jakten där, inom lagens ramar. Ingen får jaga på annans mark utan tillstånd; det är olaga jakt.

Upplåtelse av jakträtt

Markägaren kan upplåta jakträtten till andra, helt eller delvis. Det kan ske genom ett enkelt tillstånd (t.ex. en gästjägare för en dag) eller genom ett skriftligt jaktarrende som gäller under en avtalad tid. En upplåtelse bör vara skriftlig så att villkoren – område, tid, arter, avgift – är tydliga.

Jaktarrende

Ett jaktarrende ger arrendatorn rätt att jaga på marken enligt avtalet. Arrendatorn får då de rättigheter som avtalet anger men måste hålla sig inom dem: rätt art, rätt område, rätt tid. Arrendatorn ansvarar också för att jakten bedrivs lagligt och etiskt, och kan i sin tur bjuda in gäster om avtalet tillåter det.

Jordbruksarrende och jakt

Vid jordbruksarrende är utgångspunkten att jakträtten inte automatiskt följer med brukandet av marken – den ligger normalt kvar hos markägaren om inget annat avtalats. Det är därför viktigt att jaktfrågan regleras uttryckligen i arrendeavtalet, så att det står klart vem som får jaga.

Skyddsjakt och markägarens intresse

Markägaren har också ett intresse av att skydda gröda och skog. Viss skyddsjakt kan vara tillåten för att förhindra skador, och jakträttshavaren förväntas medverka till en förvaltning som håller skadorna nere. Rättigheter följs alltså av ett ansvar för viltvården på marken.

Vanliga missförstånd

Praktisk koppling

En markägare vill inte själv jaga och upplåter jakten på sina 200 hektar till ett jaktlag genom ett skriftligt jaktarrende. Laget får jaga de arter och under den tid avtalet anger, ansvarar för viltvården och kan bjuda in gäster om avtalet tillåter. Grannen som arrenderar åkermarken för spannmål har däremot ingen jakträtt, eftersom den låg kvar hos markägaren.

Viktigt att kunna

• Jakträtten tillhör markägaren och är knuten till fastigheten (jaktlagen 10 §).
• Jakträtt kan upplåtas – helst skriftligt – t.ex. genom jaktarrende.
• Vid jordbruksarrende följer jakträtten normalt inte med marken utan ligger kvar hos ägaren om inget annat avtalats.
• Med jakträtten följer ett ansvar för viltvård och att hålla skador nere.