Jaktordlista – jakttermer och begrepp förklarade

65 av 65 termer

Anlägg: Att föra upp och lägga an vapnet mot axeln och kinden inför skott, så att sikte och mål är i linje.
Apport: När en hund på kommando hämtar och bär tillbaka fällt eller skadat vilt till jägaren utan att skada bytet.
Avståndsbedömning: Att uppskatta avståndet till målet för att avgöra om ett säkert och etiskt skott är möjligt.
Balanstryck: Det jämna avtryckartryck som gör att skottet brinner av utan att vapnet rycks ur läge.
Bock: Hane av rådjur (råbock). Även hane av vissa andra hjortdjur i vardagligt tal.
Bom: Ett skott som helt missar viltet.
Bredsida: När viltet står vänt med sidan mot skytten, vilket ger fri väg in mot lungor och hjärta – det säkraste skottläget.
Brunst: Parningstiden hos hjortdjur då hanarna söker och parar sig med honorna.
Bulvan: Konstgjord fågel eller vilt som ställs ut för att locka in levande vilt inom skotthåll (t.ex. vid andjakt).
Drev: Jaktform där drevfolk eller hund driver viltet mot väntande passkyttar.
Drevjakt: Jakt där drivande hundar eller drevkarlar rör viltet så att det passerar utplacerade skyttar.
Eftersök: Att spåra upp och avliva vilt som skadats vid skott eller i en trafikolycka. Vid jakt på bl.a. klövvilt och stora rovdjur krävs enligt lag tillgång till en godkänd eftersökshund inom viss tid; vid en viltolycka ska föraren anmäla till polisen (112), som ansvarar för att eftersöket organiseras.
Ensamjakt: Jakt som bedrivs av en enskild jägare, ofta smyg- eller vaktjakt.
Fredning: Att en art eller ett kön under viss tid inte får jagas. Fredningstid = den period då jakt är förbjuden.
Frivilligt eftersök: Eftersök som jägaren gör direkt efter ett skott för att säkerställa att viltet fallit eller är oskadat.
Fångst: Att fånga vilt med godkända fällor eller fångstredskap i stället för med skjutvapen.
Fälla: Godkänt redskap för att fånga eller döda vilt, indelat i levandefångst- och dödande fällor.
Föryngring: Nyfödda djur och tillväxten i en viltstam under året.
Grovvilt: Större vilt som älg, hjort och vildsvin, i motsats till småvilt.
Hagel: Många små runda kulor som skjuts samtidigt ur ett hagelvapen och sprider sig i en svärm.
Hagelsvärm: Det mönster av hagel som bildas efter skottet; blir glesare med ökat avstånd.
Hondjur: Honan av en viltart, t.ex. hind (kronhjort), get (rådjur) eller sugga (vildsvin).
Inskjutning: Att provskjuta och justera vapnets sikte så att träffpunkten stämmer med riktpunkten på ett visst avstånd.
Jaktetik: De oskrivna regler och det ansvar som styr ett hänsynsfullt, respektfullt och rättvist jaktutövande.
Jaktform: Sättet jakten bedrivs på, t.ex. vaktjakt, smygjakt, drevjakt, tryckjakt eller jakt med ställande hund.
Jaktledare: Den som ansvarar för säkerhet, planering och genomförande vid gemensamhetsjakt.
Jakträtt: Rätten att jaga på ett visst område, som normalt tillhör markägaren och kan upplåtas till andra.
Kaliber: Måttet på ett vapens lopp (och därmed ammunitionens grovlek), t.ex. .308 Win eller 6,5×55.
Klövvilt: Hovdjur med kluvna klövar som jagas, t.ex. älg, rådjur, kronhjort, dovhjort och vildsvin.
Kronhjort: Sveriges näst största hjortdjur, efter älgen. Hanen (hjort) bär stora, greniga horn.
Kula: Ett enda projektil som skjuts ur ett kulvapen, till skillnad från hagel.
Kulbana: Den bågformade väg kulan tar från vapnet till målet, påverkad av tyngdkraft och avstånd.
Kulfång: Bakomliggande mark eller vall som stoppar kulan om den missar eller går igenom viltet – en säkerhetsfråga.
Kupering: Terrängens höjder och sänkor, som påverkar sikt, skotthåll och var viltet rör sig.
Lockjakt: Att locka in vilt inom skotthåll med läten, pipor eller bulvaner.
Lopp: Vapnets pipa, som styr projektilen. Kan vara slätt (hagel) eller räfflat (kula).
Löpa: Att ett djur rör sig eller flyr; även parningsbeteende hos vissa arter.
Passkytt: Jägare som står på anvisad plats (pass) och inväntar vilt som drivs eller rör sig mot honom.
Patron: Den kompletta ammunitionsenheten: hylsa, tändhatt, krut och projektil (kula eller hagel).
Predator: Rovdjur som lever av att jaga och äta andra djur, t.ex. räv, lodjur eller mård.
Pyrsch: Att långsamt och tyst smyga sig fram genom terrängen för att komma inom skotthåll för vilt.
Påskjutet vilt: Vilt som träffats av skott men inte fallit på platsen och som därför måste eftersökas.
Rekyl: Vapnets bakåtstöt när skottet går av, orsakad av projektilens och krutgasernas kraft.
Riktmedel: Anordningar för att sikta, t.ex. öppna riktmedel (korn och sikte), kikarsikte eller rödpunktsikte.
Räffling: Spiralformade spår i ett kulvapens lopp som får kulan att rotera och flyga stabilt.
Slag: Doften eller spåret som viltet lämnar och som hunden följer; även hundens skall på färskt spår.
Slaktkropp: Det urtagna och avblodade viltet som tas om hand som livsmedel.
Smygjakt: Jaktform där jägaren rör sig tyst i terrängen och pyrschar sig inpå viltet.
Spillning: Viltets avföring, som används för att artbestämma och spåra vilt samt bedöma stammens storlek.
Spår: De tecken viltet lämnar efter sig – klövavtryck, spillning, gnag eller lega – som avslöjar art och rörelse.
Ställande hund: Hund som spårar upp vilt (t.ex. älg eller vildsvin) och håller kvar det genom skall tills jägaren kommer.
Stötande hund: Hund som söker upp och stöter (skrämmer upp) vilt så att det kommer inom skotthåll, t.ex. vid fågeljakt.
Säkring: Mekanism som spärrar avtryckaren så att vapnet inte kan avfyras oavsiktligt.
Tackling: Vardagligt för hur ett skott placeras; god skottplacering i lungpartiet ger snabb och etisk avlivning.
Tassemark: Skogs- och naturområde där viltet lever och jakten bedrivs.
Trofé: Horn, tänder eller annat som behålls som minne efter fällt vilt.
Tryckjakt: Lugn drevjaktsform där hundar och folk sakta trycker viltet mot passkyttar i lågt tempo.
Träffbild: Var och hur tätt skotten träffar på tavlan; visar vapnets och skyttens precision.
Vaktjakt: Att vänta stilla på pass, torn eller åtel tills viltet kommer inom skotthåll.
Vapenvård: Rengöring och underhåll av vapnet så att det fungerar säkert och tillförlitligt.
Vilt: Vilda däggdjur och fåglar. "Jaktbart vilt" är de arter som får jagas under fastställda jakttider.
Viltvård: Åtgärder för att gynna viltet och dess livsmiljö, t.ex. utfodring, biotopvård och reglerad avskjutning.
Åtel: Plats där foder läggs ut för att locka vilt (t.ex. vildsvin) inom skotthåll eller för viltobservation.
Älgko: Honan av älg. Åtföljs ofta av årets kalv(ar).
Överskjutning: När kulan passerar över viltet, ofta pga felbedömt avstånd eller för högt riktat skott.

Jakttermer och begrepp förklarade