Ordlista – Jaktbegrepp

Komplett ordlista över jaktbegrepp inför jägarexamen – från allemansrätt och eftersök till vapenklasser och viltvård.

A

Allemansrätt: Rätten att vistas i naturen, men den ger inte rätt att jaga och går inte före jakträtten.
Allätare: Djur som äter både växter och animalisk föda.
Anlägga: Att föra vapnet till axeln och göra sig redo att skjuta.
Anmälningsplikt: Skyldighet att anmäla vissa viltolyckor till polisen.
Art: Grupp av djur som kan få ungar med varandra.
Avlivning: Att snabbt och så skonsamt som möjligt döda svårt skadat vilt.
Avskjutning: Antalet djur som fälls, eller själva fällningen av vilt.
Avståndsbedömning: Att uppskatta hur långt bort målet är.

B

Bakpass: Pass längst bak i förhållande till drevkedjan.
Ballistik: Läran om hur kulan eller haglen rör sig från skott till träff.
Beskattning: Planerad avskjutning för att styra storleken på en viltstam.
Bestånd: Hur många djur av en art som finns i ett område.
Biotop: Livsmiljö med typiska växter, djur och förhållanden.
Blindavfyrning: Att träna avfyrning utan skarp patron.
Bock: Handjur av rådjur.
Brunst: Den period då djuren parar sig.
Brytvapen: Vapen som öppnas genom att man bryter det vid patronläget.
Bulvan: Attrapp som används för att locka fågel.
Bygel: Skyddsbågen runt avtryckaren.

C

Centralantändning: Patron där tändhatten sitter mitt i hylsans botten.
Choke / trångborrning: Förträngning i hagelpipans mynning som påverkar hagelsvärmens spridning.
CWD: Smittsam prionsjukdom hos hjortdjur.
Cylinderborrning: Hagelpipa utan förträngning i mynningen.

D

Daglega: Plats där viltet vilar under dagen.
Diopter: Sikte med ett litet hål som man tittar genom.
Drev: Jakt där vilt drivs mot passkyttar.
Drevkarl: Person som går i drevkedjan och driver viltet.
Drivande hund: Hund som följer vilt med skall under jakt.
Dygnsgrader: Mått som används för att bedöma mörning: antal dygn gånger temperatur.

E

Eftersök: Att spåra och hitta skadat vilt efter skott eller trafikolycka.
Eftersöksekipage: Hund och förare som arbetar tillsammans vid eftersök.
Ejektor: Del som kastar ut tomhylsan när vapnet öppnas.

F

Fallavgift: Avgift som betalas när vissa djur, till exempel älg, fälls.
Fauna: Alla djurarter inom ett område.
Fjädervilt: Jaktbara fåglar.
Flyktskott: Skott mot vilt i rörelse.
Flyttfågel: Fågel som flyttar mellan olika områden under året.
Flå: Att ta av skinn eller päls från fällt vilt.
Framförhållning: Att sikta en bit framför ett rörligt mål.
Framstock: Den främre delen av vapnets trä- eller syntetdelar.
Fridlyst: Art som är skyddad och normalt inte får jagas.
Frånskott: Skott mot vilt som rör sig bort från skytten.
Fältkontroll: Kontroll av fällt vilt för att upptäcka sjukdom, skador eller avvikelser.

G

Grythund: Liten hund som arbetar i gryt.
Grytjakt: Jakt där hund arbetar i gryt efter vilt.
Gömsle: Dold plats där jägaren väntar på vilt.

H

Hagelgevär: Vapen som skjuter hagelpatroner.
Hagelpatron: Patron laddad med många små kulor.
Hagelstorlek: Mått på hur stora haglen i patronen är.
Halvautomat: Vapen som laddar om själv efter varje skott.
Halvmantel: Kula som expanderar vid träff.
Helmantel: Kula som normalt inte expanderar på samma sätt som halvmantel.
Hind: Hondjur av kronhjort eller dovhjort.
Hjortdjur: Grupp som omfattar älg, rådjur, ren och hjortar.
Horn: Benbildning hos hjortdjurshanar som normalt fälls och växer ut igen.
Hundförbud: Tid på året då hundar inte får springa lösa där det finns vilt.
Hundkarl: Hundförare under jakt.
Hylsa: Patronens ytterdel som håller ihop ammunitionen.

I

Idisslare: Växtätare med flera magavdelningar som tuggar om maten.
Inskjutning: Att justera siktet så att vapnet träffar där man siktar.
Inventering: Att räkna eller uppskatta hur mycket vilt som finns i ett område.

J

Jaktarrende: Avtal som ger rätt att jaga på annans mark.
Jakthund: Hund som används i jakt, till exempel drivande, ställande eller spårande hund.
Jaktkort: Bevis på betald viltvårdsavgift.
Jaktledare: Den som ansvarar för att jakten genomförs säkert och ordnat.
Jaktmoral: Etiska regler för hur jägaren bör uppträda.
Jakträtt: Rätten att jaga på en viss mark.
Jakttid: Den period då en viss art får jagas.
Jakttorn: Upphöjd plats där jägaren sitter och väntar på vilt.
Jaktvapen: Vapen som är godkända för jakt enligt reglerna.

K

Kaliber: Vapnets eller patronens storlek, ofta kopplad till pipans diameter.
Kid: Rådjurets unge.
Kikarsikte: Optiskt sikte som förstorar målet.
Klick: När vapnet inte går av trots att man tryckt av.
Klövar: Delade hovar hos till exempel rådjur och älg.
Kolv: Den bakre delen av vapnet som ligger mot axeln.
Kortdrivande hund: Hund som driver vilt under kortare sträcka eller tid.
Kulbana: Den bana kulan går genom luften.
Kulfång: Säkert underlag eller hinder som stoppar kulan.
Kulgevär / studsare: Gevär som skjuter en enskild kula.

L

Ladda: Att sätta patroner i vapnet.
Ledhund: Hund som spårar skadat vilt lugnt och noggrant, ofta i lina.
Lega: Plats där viltet ligger och vilar.
Licensjakt: Jakt som sker efter särskilt beslut från myndighet.
Lockjakt: Jakt där man lockar in vilt med ljud eller attrapp.

M

Magnum: Kraftigare patron med högre energi än standardvariant.
Mynning: Öppningen längst fram på pipan.
Mörning: När köttet får hänga i rätt temperatur för att bli mörare.

N

Nollpunkt: Det avstånd där kulbanan korsar siktlinjen.
Nos / tryne / mule: Benämningar på främre delen av huvudet hos olika djur.

P

Parvo: Allvarlig virussjukdom hos hund.
Pass: Den plats där jägaren står eller sitter under jakt.
Passa: Att ta ur inälvorna ur fällt vilt.
Patron: Färdig ammunitionsenhet med hylsa, krut, tändhatt och projektil.
Patronläge: Den del av vapnet där patronen sitter när skottet går.
Pipa: Röret som kulan eller haglen går genom.
Population: Alla individer av en art inom ett visst område.
Posta: Att placera ut skyttar på deras pass.
Predator: Rovdjur som dödar andra djur för att äta dem.
Projektil: Den del som lämnar vapnet vid skott, till exempel kula eller hagel.
Pyrschjakt: Smygjakt där jägaren försöker komma nära viltet.

R

Rekyl: Den bakåtriktade kraft som uppstår när vapnet avfyras.
Repeter: Vapen som laddas om med manuell rörelse mellan skotten.
Revir: Område som ett djur försvarar mot andra av samma art.
Rikoschett: När en kula studsar mot underlag eller hårt föremål och ändrar riktning.
Riktmedel: Sikte, korn eller optik som används för att rikta skottet.
Rovfåglar: Fåglar som jagar andra djur, till exempel hökar och örnar.
Rådjursren: Hund som inte jagar rådjur.
Räffling: Spiralformade spår inne i kulpipan som får kulan att rotera.
Ränta: Inälvorna som tas ut ur djuret.
Rävskabb: Hudsjukdom hos räv som orsakas av kvalster.

S

Skadskjutning: När vilt träffas men inte dör direkt.
Skjuta in: Samma sak som att skjuta in siktet så träffläget blir rätt.
Skottavstånd: Avståndet mellan skytt och vilt när skottet avlossas.
Skottplats: Den plats där viltet stod när det träffades eller besköts.
Skyddsjakt: Jakt som får ske för att förebygga allvarlig skada.
Slaktvikt: Vikten efter urtagning och ofta även efter flåning.
Slug: En stor enskild projektil för hagelgevär.
Slutstycke: Rörlig del som matar in och låser patronen i vapnet.
Sota: Att ta bort ändtarm och urinvägar vid urtagning.
Spillning: Djurens avföring, viktig vid spårning och inventering.
Spårhund: Hund som tränats för att följa spår, särskilt vid eftersök.
Statens vilt: Vissa arter som tillfaller staten om de hittas döda eller fälls under särskilda omständigheter.
Stånd: När hunden lyckats få viltet att stanna och skäller på platsen.
Ståndort: Område där en art lever eller uppehåller sig.
Ställande hund: Hund som får viltet att stanna och markerar det med skall.
Stämpel: Avtryck i mark eller snö efter klöv eller tass.
Stötande hund: Hund som skrämmer upp vilt inom skotthåll utan att driva länge.
SVA: Statens veterinärmedicinska anstalt, som arbetar med djursjukdomar.
Såt: Det område som jagas av under drev- eller tryckjakt.
Säkring: Mekanism som minskar risken för oavsiktlig avfyrning.
Sök: Hundens arbete med att leta upp vilt eller spår.

T

TBE: Fästingburen virussjukdom som kan drabba människor.
Teckna för skott: Hur viltet reagerar i träffögonblicket.
Trafikeftersök: Eftersök på vilt som skadats i trafiken.
Trikin: Parasit som kan finnas hos bland annat vildsvin och björn.
Trikinprov: Prov som tas för att kontrollera om köttet innehåller trikiner.
Tryckjakt: Jakt där några personer rör sig lugnt genom marken och trycker vilt mot passkyttar.
Trångborrning: Samma som choke; påverkar hagelsvärmens täthet.

U

Uppbrytning: Att öppna bukhålan och ta ur inälvorna i fält.
Uppsikt över vapnet: Att alltid ha vapnet under direkt kontroll.
Upptag: När hunden hittar viltet och börjar arbeta med det.

V

Vakjakt: Jakt där man sitter stilla och väntar på vilt vid en plats där det brukar komma.
Vaktjakt: Jakt där man väntar in vilt från pass, ofta nära väg, åtel eller foderplats.
Vapengarderob: Hur många jaktvapen en person normalt kan få tillstånd för.
Vapenklass: Indelning av jaktvapen i olika klasser beroende på vilket vilt de får användas till.
Vapenlicens: Tillstånd att inneha skjutvapen.
Vapenskåp: Godkänt skåp för säker förvaring av licenspliktiga vapen.
Vapenvård: Rengöring och skötsel av vapnet.
Vilthanteringsanläggning: Godkänd anläggning där viltkött tas om hand för vidare försäljning.
Viltolycka: Trafikolycka där vilt är inblandat.
Viltvård: Åtgärder som förbättrar förutsättningarna för viltet.
Viltvårdsavgift: Årlig avgift som måste betalas för att få jaga.
Vital vapendel: Del som är nödvändig för att vapnet ska fungera, till exempel pipa eller slutstycke.
Vittring: Lukt från viltet eller spåret som hunden känner.
Växel / viltväxel: Stråk eller stig som viltet ofta använder.

Z

Zoonos: Sjukdom som kan smitta mellan djur och människor.

Å

Årsunge: Djurunge som är född samma år.
Åtel: Plats där man lägger ut lockande material för att dra till sig vissa viltarter.

Ö

Öppet riktmedel: Traditionellt sikte med korn och siktskåra, utan optik.