Dovhjort

Introduktion

Dovhjorten är ett av Sveriges mest särpräglade hjortdjur. Den är elegant, ofta fläckig och känns särskilt igen på handjurets breda skovelhorn.

Arten har en lång historia i Sverige. Den hölls tidigare i parker och hägn, men finns idag även i frilevande stammar, framför allt i södra Sverige.

För dig som blivande jägare är dovhjorten viktig att kunna eftersom den kan förekomma i stora flockar, orsaka skador på jordbruksgrödor och förväxlas med andra hjortdjur i dåligt ljus.

Dovhjortsjakt kräver säker artbestämning, kontroll på kön och ålder, god kännedom om jakttider och stor uppmärksamhet på vad som finns bakom målet.

Lektionsmål

• Känna igen dovhjort i fält.
• Kunna skilja mellan hjort, hind och kalv.
• Förstå dovhjortens viktigaste kännetecken.
• Känna till den fläckiga sommardräkten och färgvariationer.
• Känna igen hjortens skovelhorn.
• Förstå skillnaden mellan dovhjort och kronhjort.
• Känna till dovhjortens livsmiljö och flockbeteende.
• Känna till dovhjortens föda och skaderisker i jordbruk och skog.
• Förstå brunst, spelplats och kalvning.
• Känna till vanliga jaktformer på dovhjort.
• Veta vilken vapenklass som gäller vid dovhjortsjakt.
• Känna till när slug i enkelpipigt hagelgevär kan vara tillåtet.
• Känna till förväxlingsrisk med kronhjort och rådjur.
• Förstå när du ska avstå från skott.

Hjort, hind och kalv

Hos dovhjort kallas handjuret hjort, hondjuret hind och ungdjuret kalv.

Hjorten är större och kraftigare än hinden. Under hornperioden känns den vuxna hjorten igen på sina skovelhorn.

Hinden saknar horn och är mindre och smäckrare. Hon går ofta i grupp med andra hindar, kalvar och yngre djur.

Kalven är mindre och har fläckig päls. Under jakt är det viktigt att skilja kalv från vuxet djur, eftersom jakttider och tillåtna kategorier kan skilja sig.

Vid flockar ska du aldrig bedöma ett djur isolerat utan att kontrollera vad som finns runt omkring. Dovhjort står ofta nära varandra, och andra djur kan vara skymda bakom målet.

Färg och päls

Dovhjorten har större färgvariation än många andra hjortdjur.

Den vanligaste färgtypen har rödbrun sommardräkt med vita fläckar längs sidor och rygg. På vintern blir pälsen gråbrun och fläckarna kan bli svagare.

Det förekommer också mycket mörka, nästan svarta dovhjortar. Dessa kallas melanistiska. Ljusa eller nästan vita individer förekommer också.

Färgvariationerna kan göra artbestämningen svårare. Därför ska du inte bara titta på färgen, utan också på kroppsform, svans, spegel, storlek, rörelsemönster och hornform.

Skovelhorn

Dovhjortens tydligaste kännetecken är handjurets skovelhorn.

Hos en vuxen hjort breder hornen ut sig i platta skovlar med taggar längs kanten. Detta skiljer dovhjorten tydligt från kronhjorten, som har runda och greniga horn.

Unga dovhjortar har inte fullt utvecklade skovlar. De kan först ha enklare horn, som med åldern utvecklas mot den typiska skovelformen.

Hornstorleken påverkas av ålder, arv, näring och kondition. Stora skovlar kan tyda på en mogen hjort, men hornen är inget exakt åldersmått.

Hornen fälls varje år och växer sedan ut igen under bast.

Flockbeteende

Dovhjorten är ett mycket socialt hjortdjur.

Under delar av året kan den samlas i stora flockar. I områden med täta stammar kan man se många djur på samma fält eller betesmark.

Hindar, kalvar och unga djur går ofta tillsammans. Hjortarna kan bilda egna grupper utanför brunsten, medan äldre hjortar ibland går mer ensamma.

Flockbeteendet är viktigt vid jakt. Om ett djur står synligt kan flera andra stå i närheten eller bakom. Jägaren måste alltid kontrollera hela situationen innan skott.

Dovhjortens flockar kan också orsaka betydande betesskador när många djur återkommer till samma jordbruksmarker.

Anpassning till kulturlandskap

Dovhjorten trivs ofta där öppna marker och skyddande skog ligger nära varandra.

Eklandskap, betesmarker, parker och jordbrukslandskap ger både föda och skydd. Det gör att dovhjort ofta förekommer i marker där människor också är aktiva.

Den kan vara relativt platsbunden där föda och skydd finns i närheten. Samtidigt kan flockar röra sig mellan skog, fält och betesmarker under dygnet.

I områden med mycket störning kan dovhjorten bli mer nattaktiv och söka skydd under dagtid.

Skador på jordbruk och skog

Dovhjortens föda gör att arten kan påverka både jordbruk och skog.

I jordbrukslandskap kan stora flockar beta på grödor och orsaka ekonomiska skador. Särskilt känsligt kan det vara när djuren återkommer till samma fält.

I skog kan dovhjort beta plantor och ibland gnaga bark. Skadorna är ofta lokala men kan bli betydande där stammarna är täta.

Därför är dovhjortsförvaltning viktig. Målet är en livskraftig stam, men också en stam som är anpassad till markens bärförmåga och skadenivåer.

Brunst och reproduktion

Dovhjortens brunst sker normalt under oktober och november. Hjortarna samlas ofta på särskilda spelplatser där de markerar, gräver gropar och ger ifrån sig korta, grova brunstläten. Hindarna besöker spelplatserna och parar sig med dominanta hjortar. Hinden föder normalt en kalv i juni. Kalven är fläckig och ligger ofta gömd den första tiden.

Spelplats

Dovhjortens brunst skiljer sig från kronhjortens.

Kronhjorten är känd för sitt kraftiga bröl, medan dovhjorten ofta använder kortare, mer grymtande brunstläten.

Hjortarna kan samlas på spelplatser, även kallade lekplatser. Där markerar de med doft, urin och trampade eller grävda platser.

Dominanta hjortar försöker locka hindar och hålla undan rivaler. Strider kan förekomma, men ofta avgörs mycket genom uppvisning, storlek och rang.

Under brunsten äter hjorten mindre och kan tappa kondition.

Kalvning och kalvens första tid

Hinden föder oftast en kalv i juni.

Kalven är fläckig, vilket ger kamouflage i gräs och vegetation.

Den ligger ofta stilla och tryckt den första tiden medan hinden håller sig i närheten och återvänder för att dia.

En kalv som ligger ensam är alltså inte automatiskt övergiven. Människor ska inte röra eller flytta den.

Efter hand börjar kalven följa hinden och ingår sedan i hindgruppen.

Spår och tecken

Dovhjortens spår är större än rådjurets men mindre än kronhjortens. Klövavtrycken är smala till medelstora och syns tydligt i mjuk jord, snö och fältkanter. Andra tecken är spillning, betade grödor, legor, fejningar, trampade brunstplatser och barkgnag. Under brunsten kan man hitta gropar och markslitage där hjortar har markerat.

Rörelsemönster

Dovhjort rör sig ofta mellan skydd och öppna betesmarker.

Djuren kan stå i skog eller tät vegetation under dagen och gå ut på fält i skymning, natt eller tidig morgon.

I ostörda områden kan de även vara synliga dagtid.

Flockarna använder ofta återkommande stråk mellan liggplatser och betesplatser. Dessa stråk kan bli tydliga i terrängen.

Som jägare kan du lära dig mycket genom att observera när och var flockarna går ut, vilka växlar de använder och hur vinden påverkar deras rörelser.

Dovhjortsförvaltning

Dovhjort kan lokalt förekomma i mycket täta stammar.

Förvaltningen behöver därför väga samman jakt, jordbruksskador, skogsskador, trafik och biologisk mångfald.

Jägare bidrar genom avskjutningsrapportering, observationer och kunskap om lokala flockar.

En viktig del av förvaltningen är att avskjutningen fördelas på hjort, hind och kalv på ett sätt som ger en fungerande stamstruktur.

För jägaren betyder detta att köns- och åldersbedömning är praktiskt viktigt, inte bara teoretiskt.

Vanliga jaktformer

Vanliga jaktformer på dovhjort är smygjakt, vakjakt och jakt med hund under tillåten period.

Smygjakt kräver god kontroll på vind, ljud och terräng. Dovhjort är vaksam, och i flockar finns alltid flera ögon och öron.

Vakjakt sker ofta vid fältkanter, ekollonmarker, betesplatser eller kända stråk.

Jakt med hund kan förekomma, men kräver tydlig planering, säkra pass och god kommunikation.

Eftersom dovhjort ofta uppträder i flock ska jägaren vara extra uppmärksam på kulfång och djur bakom målet.

Jakttider i huvuddrag

Jakttiderna för dovhjort är mer uppdelade än för många andra arter.

Enligt Naturvårdsverkets information gäller allmän jakt på alla djur under vissa perioder, medan hornbärande handjur, kalv, hind och kalv har särskilda perioder och villkor.

Hornbärande handjur och kalv får jagas 1 september–30 september endast som smyg- eller vaktjakt.

Alla dovhjortar får jagas 1 oktober–20 oktober och 16 november–28 eller 29 februari.

Hind och kalv får jagas 21 oktober–15 november samt 1 mars–31 mars, då endast som smyg- eller vaktjakt.

Från 1 oktober till 31 januari är det tillåtet att använda jakthund som är lämpad för jakt på dovhjort.

Dovhjort får jagas från en timme före solens uppgång till en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som smyg- eller vaktjakt.

Etiskt skott på dovhjort

Dovhjorten är mindre än kronhjort men större än rådjur. Träffområdet är ändå begränsat och kräver noggrann skottplacering.

Ett etiskt kulskott placeras normalt i hjärt- och lungområdet.

Bredsida eller svagt sned vinkel ger bäst möjlighet till snabb och säker avlivning.

Skott rakt framifrån, rakt bakifrån, genom tät vegetation eller mot djur som står tätt i flock ska undvikas.

Vid flocklevande vilt måste du alltid kontrollera att inget annat djur står bakom eller nära målet.

Skillnad mot kronhjort

Förväxling med kronhjort är den viktigaste risken.

Kronhjorten är större, högre och mer reslig. Dovhjorten är mindre, mer kompakt och har ofta ett mer “parkhjortlikt” utseende.

Dovhjorten har längre svans med svart ovansida. Kronhjortens svans är kortare och spegeln ser annorlunda ut.

Hos handjuren är hornformen den tydligaste skillnaden: dovhjort har platta skovelhorn, kronhjort har runda och greniga horn.

Hos hindar och unga djur måste du bedöma storlek, kropp, svans, spegel, rörelse och flockens sammansättning.

Skillnad mot rådjur

Unga dovhjortar kan ibland verka små på långt håll och därför ge osäkerhet mot rådjur.

Rådjuret är betydligt mindre och smäckrare, med mycket kort svans och tydlig ljus spegel.

Dovhjorten är större, tyngre och har längre svans. Även unga dovhjortar har en annan kroppsform än rådjur.

Råbocken har små, korta horn med få taggar. Dovhjortens handjur utvecklar på sikt skovelhorn.

Om du är osäker på om det är rådjur eller dovhjort ska du avstå från skott.

Eftersök och ansvar efter skottet

Ett påskjutet dovvilt ska alltid följas upp noggrant.

Även vid dödlig träff kan djuret gå en sträcka innan det faller. Jägaren ska markera skottplats, observera flyktväg och notera skottecken.

Vid minsta misstanke om skadskjutning ska eftersök organiseras snabbt och korrekt.

Vid jakt efter hjort ska en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen.

Det etiska ansvaret slutar först när djuret är funnet, avlivat vid behov och omhändertaget.

Tillvaratagande

Dovhjort ger ett mycket uppskattat viltkött.

Djuret är mindre än kronhjort men större än rådjur, vilket gör att omhändertagandet kräver planering men ofta är hanterbart för ett jaktlag.

Efter fällning ska djuret passas, kylas och transporteras hygieniskt.

Ett välplacerat skott ger både snabbare avlivning och mindre köttförstöring.

Respekt för viltet gäller hela vägen från skottbeslut till färdigt kött.

Vanliga missförstånd

“Dovhjortskalv får jagas med klass 2”

Nej. Enligt nuvarande jaktmedelsregler får kulpatron klass 2 inte användas för hjortar. Dovhjort ska jagas med kulpatron klass 1, med särskilt undantag för slug i enkelpipigt hagelgevär under angivna villkor.

“Fläckig hjort betyder alltid dovhjort”

Inte alltid. Dovhjort är ofta fläckig, men kronhjortskalvar är också fläckiga under sin första tid. Bedöm alltid storlek, kroppsform, svans, spegel och flock.

“Skovelhorn syns på alla handjur”

Nej. Unga handjur har inte fullt utvecklade skovelhorn. Skovlarna utvecklas med ålder och kondition.

“Dovhjort och kronhjort är lätta att skilja åt på långt håll”

Inte alltid. Hindar och unga djur kan vara svåra i dåligt ljus. Ta tid och bedöm hela djuret.

“Det är säkert att skjuta om rätt djur står främst i flocken”

Inte automatiskt. Dovhjort står ofta i grupp, och andra djur kan finnas bakom eller nära målet. Kontrollera alltid skottlinje och kulfång.

“Slug i hagelgevär är alltid fritt att använda på dovhjort”

Nej. Slug får bara användas under särskilda villkor, bland annat i enkelpipigt hagelgevär och av den som är behörig att använda kulgevär för klass 1. Vapnet ska också ha riktmedel som visar träffpunkten.

Praktisk koppling

Tänk dig att du sitter vid en åkerkant i november.

En flock hjortar kommer ut ur skogskanten. Några är små, några större. Ljuset är svagt och djuren rör sig tätt.

Du ser ett djur med brungrå päls, men du är osäker på om det är dovhind eller kronhind. Svansen syns bara kort, och ett annat djur står delvis bakom.

Du väntar och använder kikaren i stället för att lyfta vapnet.

Efter en stund ser du en längre svans med svart ovansida och flera mindre, kompakta djur i flocken. Det är dovhjort.

Men djuren står fortfarande för tätt och kulfånget är oklart.

Du avstår.

Det är rätt beslut. Vid dovhjortsjakt är artbestämning bara första steget. Du måste också veta vilken kategori som får fällas och ha fri skottlinje, säkert kulfång och ett etiskt skottläge.

Viktigt att kunna

• Dovhjorten heter Dama dama.
• Den är större än rådjur men mindre än kronhjort.
• Handjuret kallas hjort, hondjuret hind och ungdjuret kalv.
• Dovhjort har ofta fläckig sommardräkt.
• Vinterpälsen är mer gråbrun och fläckarna kan bli svagare.
• Mörka och ljusa färgvarianter förekommer.
• Dovhjort har längre svans med svart ovansida.
• Vuxna hjortar bär platta skovelhorn.
• Hinden saknar horn.
• Kalven är fläckig och ligger ofta gömd första tiden.
• Dovhjort är flocklevande och kan samlas i stora grupper.
• Arten trivs i öppna och halvöppna landskap med närhet till skog.
• Den äter gräs, örter, ollon, frukt, ris, kvistar och bark.
• Dovhjort kan orsaka skador på jordbruksgrödor och skog.
• Brunsten sker normalt i oktober–november.
• Dovhjortens brunst sker ofta på spelplatser.
• Dovhjort jagas med kulgevär och kulpatron klass 1.
• Kulpatron klass 2 ska inte användas för dovhjort.
• Slug i enkelpipigt hagelgevär kan vara tillåtet under särskilda villkor.
• Förväxlingsrisk finns främst med kronhjort och ibland rådjur.
• Avstå skott om art, kön, ålder, kategori, skottvinkel eller kulfång är osäkert.

Dovhjorten är ett medelstort hjortdjur. Den är större än rådjur men mindre än kronhjort. Sommardräkten är ofta rödbrun med tydliga vita fläckar, medan vinterpälsen är gråbrun och mer dämpad. Svansen är längre än hos kronhjort och rådjur och har ofta svart ovansida. Handjuret, hjorten, bär breda skovelhorn. Hinden saknar horn. Kalven är fläckig och följer hinden under sin första tid.

Dovhjorten finns främst i södra Sverige och trivs i öppna och halvöppna landskap. Den ses ofta i eklandskap, lövskogar, herrgårdsmiljöer, åkerkanter, betesmarker och mosaiklandskap med skog och öppna fält. Den är mer knuten till kulturlandskapet än kronhjorten och kan bilda stora flockar, särskilt under höst och vinter.

Dovhjorten är framför allt en betare. Under vår och sommar äter den mycket gräs och örter. På hösten äter den gärna ekollon, bokollon, frukt och svamp. Under vintern kan den äta gräs om det finns tillgängligt, men också kvistar, bark och bärris. Arten kan orsaka skador på jordbruksgrödor som höstsäd, raps och sockerbetor samt betesskador i skog.

Dovhjort jagas under olika tider beroende på kategori. Den allmänna jakttiden omfattar bland annat perioder för alla djur, hornbärande handjur och kalv samt hind och kalv. Vissa perioder gäller endast smyg- eller vaktjakt. Jakthund får användas under angiven period. Kontrollera alltid aktuella jakttider, lokala regler, skyddsjaktsbeslut och eventuell tilldelning innan jakt.

Dovhjort kan främst förväxlas med kronhjort, särskilt hindar och unga djur i dåligt ljus. Dovhjorten är mindre, mer kompakt och har längre svans med svart ovansida. Kronhjorten är större, mer högbent och mer reslig. Unga dovhjortar kan ibland förväxlas med rådjur på långt håll, men dovhjorten har längre svans och kraftigare kropp. Vuxen dovhjortshjort känns igen på skovelhorn.

Dovhjort ska jagas med kulgevär och kulpatron klass 1. Kulpatron klass 2 får inte användas för hjortar enligt nuvarande jaktmedelsregler. Hagelpatroner ska inte anges som jaktmedel för dovhjort. Däremot kan enkelpipigt hagelgevär med slugpatron vara tillåtet vid jakt på dovhjort för den som är behörig att använda kulgevär för klass 1, om vapnet har riktmedel som visar träffpunkten.