Vildsvin

Introduktion

Vildsvinet är en av Sveriges mest omdiskuterade viltarter. Det är intelligent, anpassningsbart, svårjagat och kan på kort tid påverka både jordbruk, skogsmark och trafik.

Arten fanns historiskt i Sverige, försvann som frilevande art och har sedan återetablerats. I dag förekommer vildsvin i stora delar av södra och mellersta Sverige och sprider sig successivt till nya områden.

För dig som blivande jägare är vildsvinet en mycket viktig art att kunna. Jakten är vanlig, men kräver särskilt gott omdöme eftersom vildsvin ofta rör sig i grupp, är nattaktiva och kan vara svåra att köns- och åldersbestämma i mörker.

Vildsvinsjakt handlar inte bara om att fälla ett djur. Det handlar om att välja rätt individ, undvika ledande sugga, ha säkert kulfång och förstå hur jakten påverkar stammen.

Lektionsmål

• Känna igen vildsvin i fält.
• Kunna skilja mellan galt, sugga, årsunge och kulting.
• Förstå vildsvinets viktigaste kännetecken.
• Känna igen kultingarnas randiga teckning.
• Förstå vildsvinets livsmiljö och nattaktiva beteende.
• Känna till vildsvinets sociala struktur med suggor i grupper och galtar oftare ensamma.
• Känna till vildsvinets föda och varför bök kan orsaka skador.
• Förstå brunst, dräktighet och hög reproduktionstakt.
• Känna till vanliga jaktformer på vildsvin.
• Veta att vildsvin jagas med kulgevär och kulpatron klass 1.
• Känna till att slug i enkelpipigt hagelgevär kan vara tillåtet under särskilda villkor.
• Förstå reglerna kring sugga med randiga eller bruna små kultingar.
• Känna till förväxlingsrisk och risk för fel individval i grupp.
• Förstå när du ska avstå från skott.

Galt, sugga, årsunge och kulting

Handjuret kallas galt och hondjuret kallas sugga. Ungarna kallas kultingar när de är små, och äldre unga djur kallas ofta årsungar eller årsgrisar.

Galten är ofta större, mer massiv och grövre i framdelen. Äldre galtar kan ha synliga betar och en kraftig bogsköld.

Suggan är ofta något mindre och mer jämn i kroppen, men stora suggor kan ändå vara kraftiga. Det är därför inte alltid enkelt att könsbestämma vildsvin i dåligt ljus.

Kultingar känns igen på sina ljusa ränder. När ränderna försvinner blir de brunare och kan vara svårare att åldersbedöma på avstånd.

Vid jakt är individbedömningen avgörande. Skjut aldrig om du inte är säker på vilken typ av djur du har framför dig.

Betar och bogsköld

Galtens betar är förstorade hörntänder. De kan bli tydliga hos äldre galtar och används både i försvar och vid strider med andra galtar.

Betarna kan orsaka allvarliga skador på hundar och i sällsynta fall även på människor. Därför kräver vildsvinsjakt med hund särskilt erfarna hundar och förare.

Äldre galtar utvecklar också en kraftig bogsköld, ett förtjockat hud- och bindvävslager över bogpartiet.

Bogskölden skyddar vid slagsmål men kan också påverka kulans verkan om skottet sitter fel.

Detta är en av anledningarna till att skottplacering och tillräcklig vapenklass är särskilt viktiga vid jakt på vildsvin.

Kultingarnas ränder

Kultingar har tydliga ljusa längsgående ränder på kroppen.

Ränderna fungerar som kamouflage i vegetation och skogsbottens ljusmönster.

När kultingarna blir äldre försvinner ränderna gradvis och pälsen blir mer brunröd. Därefter mörknar de ytterligare när de närmar sig vuxen ålder.

Randiga eller bruna små kultingar är mycket viktiga att uppmärksamma vid jakt. Om en sugga följs av sådana kultingar ska hon inte skjutas.

Ser du små kultingar i gruppen måste du räkna med att en sugga finns nära, även om hon inte syns direkt.

Nattaktivitet och skydd

Vildsvin är framför allt aktiva under dygnets mörka timmar. I områden med lite störning kan de också röra sig dagtid, men jakttryck och mänsklig aktivitet gör dem ofta mer nattaktiva.

Dagtid ligger de gärna i tät vegetation, vassruggar, granplanteringar eller andra skyddade platser.

De kan skapa liggplatser, så kallade legor, där de vilar skyddat.

Som jägare behöver du förstå detta rörelsemönster. Vildsvin kan gå ut på fält, åtlar och ekollonmarker sent på kvällen och återvända till skydd före gryningen.

Nattaktiviteten gör också säker art- och individbestämning svårare, vilket ökar kravet på omdöme och bra optik.

Social struktur

Vildsvinens sociala liv styrs framför allt av suggorna.

Suggor lever ofta i familjegrupper, så kallade rotar. En sådan grupp kan bestå av en eller flera besläktade suggor, deras kultingar och äldre ungdjur.

En äldre sugga kan ha stor betydelse för gruppens struktur, rörelser och reproduktion. Att skjuta fel sugga kan därför störa gruppen och påverka förvaltningen negativt.

Galtar lever ofta mer ensamma när de blivit äldre. Yngre galtar kan ibland gå tillsammans i mindre grupper.

Vid jakt på vildsvin i grupp ska du alltid tänka: vilket djur är ledande, vilka är unga, och finns det kultingar?

Bök och skador

Bökandet är ett av vildsvinets tydligaste spår i landskapet.

När vildsvinet bökar vänder det upp jord, rötter och vegetation för att hitta föda. På jordbruksmark kan detta ge stora ekonomiska skador.

Vildsvin kan också äta grödor direkt, särskilt majs, spannmål, potatis och andra energirika grödor.

Samtidigt kan bök i skogsmark skapa störningar som gynnar vissa växter, insekter och frögroning. Vildsvinet kan därför både vara skadegörare och ekologisk störningsskapare.

Förvaltningen handlar om att minska skadorna utan att tappa kontrollen över jaktetik och säkerhet.

Åtel och utfodring

Vildsvinsjakt sker ofta vid åtel, men åtel kräver ansvar.

Syftet med åtel är att styra vildsvinens rörelser och skapa säkra skottillfällen. Åtel ska inte användas för att okontrollerat öka stammen.

För mycket foder kan bidra till fler vildsvin, högre reproduktion och större skador.

En bra åtel är placerad med säkert kulfång, god sikt och möjlighet att bedöma varje individ noggrant.

Vid åteljakt ska du aldrig skjuta snabbt bara för att djuren är framme. Ta tid, identifiera individen och kontrollera vad som finns bakom.

Brunst och reproduktion

Vildsvinets brunst sker främst under senhöst och vinter, men reproduktionen kan variera beroende på föda, klimat och stammens struktur. Suggans dräktighet är ungefär 115 dagar, ofta beskriven med minnesregeln tre månader, tre veckor och tre dagar. Suggan föder vanligen flera kultingar i en skyddad lega. Vildsvin har hög reproduktionstakt, vilket gör förvaltningen utmanande.

Kultingförande sugga

En av de viktigaste reglerna och etiska principerna vid vildsvinsjakt är att inte skjuta sugga som följs av små kultingar.

Små kultingar är beroende av suggan för skydd, värme, ledning och föda. Om suggan skjuts kan kultingarna fara illa.

Det kan vara svårt att se alla djur i mörker. En sugga kan stå ensam en kort stund medan kultingarna är skymda i vegetation.

Därför ska du vara extra försiktig med vuxna hondjur, särskilt under perioder då små kultingar kan förekomma.

Om du ser randiga eller bruna små kultingar ska du utgå från att en fredad sugga finns i gruppen och avstå från att skjuta henne.

Hög reproduktionstakt

Vildsvin kan öka snabbt i antal under gynnsamma förhållanden.

God tillgång på föda, milda vintrar och låg dödlighet kan göra att stammen växer kraftigt.

Suggor kan få flera kultingar per kull, och unga suggor kan bli könsmogna tidigt om förhållandena är goda.

Detta gör vildsvinsförvaltning svår. En för låg eller felriktad avskjutning kan snabbt ge ökande skador.

Samtidigt kan fel avskjutning, till exempel av ledande suggor, skapa splittrade grupper och oönskade effekter.

Spår och tecken

Vildsvin lämnar tydliga spår. Bökade marker, uppvänd jord, trampade stigar och legor är vanliga tecken. Klövavtrycken är breda och kan visa lättklövar i mjuk mark. Spillningen varierar med födan men är ofta mörk och klumpig. Vildsvin kan också lämna leriga gnidmärken på träd efter gyttjebad. På åkrar syns ofta skador där djuren bökat eller ätit gröda.

Gyttjebad och gnidträd

Vildsvin badar gärna i gyttja.

Gyttjebad hjälper dem att svalka sig och kan också minska parasiter och insekter.

Efter gyttjebadet gnider de sig ofta mot träd, stolpar eller stenar. Då lämnas lera, borst och ibland tydliga märken på stammen.

Sådana gnidträd är bra tecken på att vildsvin använder området.

Tillsammans med bök, spillning, legor och stigar kan de hjälpa jägaren att förstå var vildsvinen rör sig och var en säker jaktplats kan placeras.

Vildsvinsförvaltning

Vildsvinsförvaltning handlar om balans.

Stammen ska hanteras så att skador på jordbruk, trafik och trädgårdar minskar, samtidigt som jakten sker säkert och etiskt.

Eftersom vildsvin har hög reproduktionstakt behöver avskjutningen ofta riktas mot rätt kategorier av djur.

Många rekommendationer betonar att man i första hand bör skjuta årsungar och yngre djur, samt vara mycket försiktig med äldre suggor.

Förvaltningen kräver samarbete mellan jägare, markägare, lantbrukare och ibland flera jaktlag över större områden.

Afrikansk svinpest

Afrikansk svinpest är en allvarlig virussjukdom som drabbar tamgrisar och vildsvin. Den är inte farlig för människor, men kan få mycket stora konsekvenser för grisnäring, jakt och vildsvinsförvaltning. Hittar du sjuka eller självdöda vildsvin ska du rapportera fyndet till SVA. Flytta inte djuret. Rengör utrustning noggrant om du jagat eller vistats i områden med smittrisk.

Vanliga jaktformer

Vakjakt och åteljakt är mycket vanliga jaktformer på vildsvin.

Vid vakjakt väntar jägaren vid en åtel, ett fält, en viltväxel eller ett område där vildsvin ofta passerar.

Smygjakt kan fungera på fält eller i öppnare marker, men kräver god vind, tyst rörelse och säker bakgrund.

Drevjakt och jakt med hund förekommer också, men kräver erfarna hundar, tydliga pass och mycket god säkerhet.

Vildsvin kan vara farliga för hundar, särskilt skadade djur eller stora galtar med betar.

Skottplacering och etik

Vildsvin är kraftiga djur med kompakt kropp. Skottplacering är därför mycket viktig.

Ett etiskt kulskott placeras normalt mot hjärt- och lungområdet. Bredsida eller svagt sned vinkel ger bäst förutsättning.

Skott rakt framifrån, rakt bakifrån, genom tät vegetation eller mot djur i tät grupp ska undvikas.

Tänk på att vildsvin ofta står lågt och kan röra sig snabbt. Bakgrunden måste vara säker, särskilt vid jakt i mörker.

Vid jakt på flock ska du kontrollera att inget annat djur står bakom målet. En kula kan passera genom djuret eller missa och fortsätta långt.

Skillnad mot tamgris och hund

Tamgris och förvildade grisar kan i vissa miljöer skapa osäkerhet, särskilt nära gårdar, hägn eller bebyggelse.

Vildsvin har ofta mer kilformat huvud, kraftigare borst, mörkare färg och ett mer skyggt beteende än tamgris.

Hundar kan i mörker, värmekamera eller tät vegetation skapa farliga missförstånd. Detta gäller särskilt vid jakt med hund.

Skjut aldrig mot ljud, rörelse eller värmesignatur utan säker visuell identifiering.

Du måste alltid veta att det är vildsvin, vilken individ det är och vad som finns bakom.

Ledarsugga och gruppbedömning

Vid vildsvinsjakt är gruppbedömning viktigare än vid många andra jaktformer.

En rotte kan innehålla flera suggor, årsungar och kultingar. Det kan vara svårt att se alla djur samtidigt.

En äldre sugga kan vara ledande och viktig för gruppens struktur. Att skjuta henne kan splittra gruppen och påverka reproduktion och rörelsemönster.

Många jägare riktar därför jakten mot årsungar och yngre djur när det är möjligt.

Ser du små kultingar eller är osäker på vilken individ som är sugga ska du avstå från att skjuta vuxna djur i gruppen.

Eftersök och ansvar efter skottet

Ett påskjutet vildsvin ska alltid följas upp noggrant.

Vildsvin kan vara svåra att hitta efter skott eftersom de ofta går in i tät vegetation och kan blöda sparsamt vid vissa träffar.

Efter skottet ska jägaren markera skottplats, observera flyktväg och notera skottecken, blod, hår och ljud.

Vid minsta misstanke om skadskjutning ska eftersök organiseras snabbt och korrekt.

Vid jakt efter vildsvin ska en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen.

Skadade vildsvin kan vara farliga för hund och människa. Eftersök ska därför skötas av erfarna ekipage med rätt utrustning och säkerhetstänk.

Tillvaratagande och trikiner

Vildsvinskött kan vara mycket gott, men kräver särskild hantering.

Efter fällning ska vildsvinet passas, kylas och transporteras hygieniskt.

Vildsvin kan bära trikiner. Därför ska köttet trikinundersökas innan det äts eller lämnas vidare.

God hygien är viktig eftersom vildsvin ofta fälls nattetid, kan vara varma efter flykt och ibland tas om hand under svåra fältförhållanden.

Ett välplacerat skott ger både bättre djurskydd och bättre köttkvalitet.

Vanliga missförstånd

“Vuxna vildsvin får jagas året runt”

Nej. Den allmänna jakttiden för vildsvin, utom sugga som följs av randiga eller bruna små kultingar, är 1 april–31 januari. Årsungar får jagas 1 juli–30 juni.

“Sugga med kultingar är bara fredad under vissa månader”

Nej. Sugga som följs av randiga eller bruna små kultingar har ingen allmän jakttid. Skjut aldrig en sådan sugga.

“Vildsvin under 40 kilo får jagas med klass 2”

Nej. Enligt nuvarande jaktmedelsregler får kulpatron klass 2 inte användas för vildsvin. Använd kulgevär med kulpatron klass 1, eller slug i enkelpipigt hagelgevär under särskilda villkor.

“Tekniska sikten gör vildsvinsjakt enkel”

Nej. Hjälpmedel kan förbättra observationen, men de ersätter inte säker art- och individbestämning, kulfång, skottvinkel och jaktetik.

“Det är bäst att skjuta den största suggan i gruppen”

Inte nödvändigtvis. En äldre sugga kan vara ledande och viktig för gruppens struktur. Fel individval kan ge dåliga förvaltningseffekter.

“Om ett vildsvin springer efter skottet är det bom”

Inte säkert. Vildsvin kan gå långt även efter en allvarlig träff. Markera skottplats, observera flyktväg och följ eftersöksrutiner.

“Vildsvinskött kan hanteras som vilket kött som helst”

Nej. Vildsvinskött ska trikinundersökas innan det äts. Hygien och snabb kylning är också viktigt.

Praktisk koppling

Tänk dig att du sitter vid en åtel en sen kväll.

Du ser flera mörka kroppar komma fram i kanten av ljuset. Ett större djur går först, och flera mindre djur följer efter.

Du väntar och studerar gruppen i kikaren. Efter en stund ser du små randiga kultingar nära det större djuret.

Det större djuret är sannolikt en sugga som följs av små kultingar.

Du avstår från skott.

Senare kommer några tydligt mindre årsungar fram vid sidan av gruppen. En av dem står fritt, bredsida, med säkert kulfång bakom.

Först då kan ett skott övervägas.

Det är kärnan i vildsvinsjakt: rätt art räcker inte. Du måste också välja rätt individ, ha fri skottlinje, säkert kulfång och följa reglerna.

Viktigt att kunna

• Vildsvinet heter Sus scrofa.
• Det har kraftig, framtung kropp och kilformat huvud.
• Handjuret kallas galt och hondjuret sugga.
• Små ungar kallas kultingar och har ljusa längsgående ränder.
• Vildsvin är främst nattaktiva.
• Suggor lever ofta i familjegrupper, så kallade rotar.
• Äldre galtar går ofta ensamma.
• Vildsvin är allätare och äter både vegetabilisk och animalisk föda.
• Bök kan orsaka stora skador på jordbruksmark.
• Vildsvin har hög reproduktionstakt.
• Sugga som följs av randiga eller bruna små kultingar har ingen allmän jakttid.
• Vildsvin, utom sådan sugga, får jagas 1 april–31 januari.
• Årsunge får jagas 1 juli–30 juni.
• Jakthund får användas 1 augusti–31 januari.
• Vildsvin jagas med kulgevär och kulpatron klass 1.
• Kulpatron klass 2 ska inte användas för vildsvin.
• Slug i enkelpipigt hagelgevär kan vara tillåtet under särskilda villkor.
• Vid vildsvinsjakt är rätt individval ofta viktigare än snabb skottchans.
• Trikinprov ska tas innan vildsvinskött äts.
• Sjuka eller självdöda vildsvin ska rapporteras till SVA.
• Avstå skott om art, individ, grupp, skottvinkel eller kulfång är osäkert.

Vildsvinet har en kraftig, framtung kropp med korta ben, mörk borstpäls och ett stort kilformat huvud. Trynet är starkt och används för att böka i marken. Vuxna djur är ofta mörkbruna till svarta. Galten är normalt större och grövre än suggan och kan ha synliga betar. Kultingar har ljusa längsgående ränder under sina första månader. Årsungar är mindre än vuxna och kan vara bruna till rödbruna.

Vildsvinet är mycket anpassningsbart och förekommer i lövskog, blandskog, jordbrukslandskap, våtmarker, vass, tät ungskog och stadsnära miljöer. Det behöver föda, vatten och skydd. Täta buskage, vassar och ungskogar används ofta som daglegor. Vildsvinet är främst nattaktivt och rör sig ofta mellan skydd och födosöksområden under kväll, natt och tidig morgon.

Vildsvinet är allätare. Största delen av födan är vegetabilisk: ekollon, bokollon, rötter, knölar, gräs, svamp, bär och jordbruksgrödor som majs, spannmål och potatis. Det äter också animalisk föda som maskar, insektslarver, snäckor, ägg, smådjur och kadaver. Vildsvinet bökar med trynet för att hitta föda, vilket kan orsaka stora skador på åkrar, vallar och gräsytor.

Vildsvin är ofta nattaktiva, och därför bedrivs mycket vildsvinsjakt i mörker. Reglerna tillåter särskilda hjälpmedel vid jakt efter vildsvin, till exempel fast belysning vid anordnad åtelplats och vissa elektroniska sikten enligt gällande bestämmelser. Termiska sikten får användas vid jakt efter vildsvin, men bara i öppen terräng eller vid åtelplatser enligt föreskrifterna. Tekniska hjälpmedel ersätter aldrig omdöme. Du måste fortfarande kunna identifiera rätt art, rätt individ, skottvinkel och säker bakgrund. Vid minsta osäkerhet ska du avstå.

Vuxna vildsvin är oftast svåra att förväxla med andra svenska viltarter tack vare den mörka, kompakta och framtunga kroppen. Den största risken är i stället fel individval: att skjuta sugga som följs av små kultingar eller att inte se djur bakom målet. Årsungar kan i mörker vara svåra att storleksbedöma. I vissa lägen kan mörka djur, hund eller tamgris skapa osäkerhet. Skjut aldrig utan säker identifiering.

Vildsvin ska jagas med kulgevär och kulpatron klass 1. Kulpatron klass 2 får inte användas för vildsvin enligt nuvarande jaktmedelsregler. Hagelpatroner ska inte anges som jaktmedel för vildsvin. Däremot kan enkelpipigt hagelgevär i kaliber 12, 16 eller 20 med slugpatron vara tillåtet för den som är behörig att använda kulgevär för klass 1. Vapnet ska då ha riktmedel som visar träffpunkten.