Övriga småvilt och däggdjur
- Fjällräv: starkt fridlyst, ca 300-400 individer i Skandinavien – MÅSTE kunna skiljas från rödräv
- Vattensork: skilj från bisam (bisam mycket större med sidoplatttryckt fjällig svans)
- Lämmelår driver hela fjällets ekosystem – påverkar fjällräv, uggla, vråk
- Alla 19 svenska fladdermusarter är fridlysta – får inte störas
- Mullvad: ej fridlyst, fångst med fällor tillåten vid skadedjursbekämpning
- Fjällrävens fortplantning helt kopplad till lämmeltillgång
Introduktion
Jägarexamen handlar inte bara om arter som jagas regelbundet. En ansvarsfull jägare behöver också känna igen arter som är fredade, fridlysta, skadegörande i vissa situationer eller viktiga för att förstå ett ekosystem. Den här lektionen samlar flera sådana däggdjur: vattensork, fjällräv, lämlar, fladdermöss och mullvad.
Arterna är mycket olika. Vattensorken lever vid vatten och kan förväxlas med bisam. Fjällräven är ett starkt hotat fjälldjur som absolut inte får förväxlas med rödräv. Lämlar styr mycket av fjällets rovdjursdynamik. Fladdermöss är fridlysta insektsätare, och mullvaden är ett grävande däggdjur som kan skapa problem i gräsmattor och odlingar.
För jägarexamen är målet inte att kunna alla detaljer om varje art. Det viktigaste är att förstå vilka arter som inte ska jagas, vilka som bara kan bli aktuella i särskilda skyddssituationer och vilka förväxlingsrisker som kan få allvarliga konsekvenser.
Lektionsmål
- Känna igen vattensork, fjällräv, lämlar, fladdermöss och mullvad i huvuddrag.
- Förstå varför dessa arter ingår i jägarens artkunskap.
- Kunna skilja vattensork från bisam.
- Kunna skilja fjällräv från rödräv.
- Känna till att fjällräv är starkt skyddad och inte får jagas.
- Känna till att alla svenska fladdermöss är skyddade och inte får störas.
- Förstå lämlarnas betydelse i fjällekosystemet.
- Känna igen mullvadens typiska grävspår och mullvadshögar.
- Förstå att vissa små däggdjur kan omfattas av skyddsjakt eller bekämpning vid skador.
- Veta att säker artbestämning alltid går före åtgärd.
Vattensork
Vattensorken är en stor sork som lever i och nära sötvatten, diken, bäckar, dammar och fuktiga marker. Den har mörkbrun till brunsvart tät päls, rund kropp, små öron och en relativt kort, rund svans. Den simmar bra och kan gräva gångar i strandbankar.
Arten kan orsaka skador i trädgårdar, odlingar och fruktplanteringar genom att gnaga på rötter, bark och underjordiska växtdelar. Vintertid kan gångar under snö och mark leda in till trädgårdar och planteringar, där skadorna ibland upptäcks först på våren.
Den viktigaste förväxlingsrisken är bisam. Bisam är betydligt större, mer kraftigt byggd och har en längre, sidoplattad svans som är anpassad för simning. Vattensorken är mindre och har kortare, rundare svans. För jägarexamen är detta en viktig artkunskap eftersom bisam hanteras annorlunda i jakt- och förvaltningssammanhang.
Fjällräv
Fjällräven är ett litet, kompakt rovdjur som lever i fjällmiljö ovanför trädgränsen. Den har kort nos, små rundade öron, korta ben och mycket tät päls. Vinterpälsen kan vara vit eller blågrå, medan sommarpälsen är mer brungrå. Helhetsintrycket är rundare och mer kompakt än hos rödräv.
Fjällräven är starkt hotad och har varit fredad under mycket lång tid. Den är inte ett jaktvilt. Om en fjällräv påträffas död eller skadad ska den hanteras enligt gällande rutiner för skyddade arter och statens vilt, inte som ett vanligt fällt vilt.
Den viktigaste praktiska kunskapen för jägaren är att kunna skilja fjällräv från rödräv. Rödräven är större, har längre nos, större och spetsigare öron, längre ben och ett mer långsträckt helhetsintryck. I fjällmiljö måste jägaren vara särskilt noggrann, särskilt vid jakt på rödräv i områden där fjällräv förekommer.
Lämlar
Lämlar är små gnagare som är särskilt viktiga i fjällens ekosystem. Fjällämmeln är den mest kända och känns igen på sin tydliga teckning med gulbruna, orangeaktiga och mörka partier. Den lever främst i fjällmiljö och kan vissa år förekomma i mycket stora antal.
Lämlar är viktiga bytesdjur för många fjällarter. Fjällräv, fjälluggla, fjällvråk, hermelin och andra predatorer gynnas under år med gott om lämlar. Under sådana år kan fler rovdjur lyckas med häckning eller föryngring.
Så kallade lämmelår innebär att lämmelstammen ökar kraftigt. Det är inte fråga om “självmordsvandringar”, utan om populationssvängningar och spridning när tätheten blir hög. För jägarexamen är lämlar främst viktiga för att förstå sambandet mellan smågnagare och rovdjur i fjällen.
Fladdermöss
Fladdermöss är däggdjur och de enda däggdjuren i Sverige som kan flyga aktivt. Alla svenska fladdermöss lever av insekter. De jagar ofta i skymning och mörker med hjälp av ekolokalisering, där de sänder ut ljud och tolkar ekon från insekter och omgivning.
Fladdermöss förekommer i många miljöer: skogar, parker, gårdsmiljöer, vattennära områden, gamla byggnader och andra insektsrika landskap. De kan använda hålträd, byggnader och andra skyddade platser som dagvisten och koloniplatser. Vintertid söker de frostfria utrymmen där de kan gå i dvala.
Alla svenska fladdermöss är skyddade. De får inte fångas, dödas eller flyttas, och deras boplatser får inte förstöras. För jägarexamen är huvudregeln enkel: fladdermöss är artkunskap och naturhänsyn, inte jaktobjekt. De ska lämnas i fred, särskilt vid kolonier och vinterdvala.
Mullvad
Mullvaden är ett litet, grävande däggdjur med cylindrisk kropp, mycket små ögon och kraftiga spadlika framfötter. Den lever större delen av sitt liv under marken och är specialiserad på att gräva gångar. De typiska mullvadshögarna är uppkastad jord från gångsystemet.
Mullvaden lever framför allt av daggmaskar, insektslarver och andra små markdjur. Den äter alltså inte växtrötter på samma sätt som sorkar kan göra, men gångsystem och mullvadshögar kan ändå skapa problem i gräsmattor, odlingar, parker och anläggningar.
Förväxlingsrisken gäller främst spår och skador. Mullvadshögar kan blandas ihop med jordhögar från sorkar, men mullvadens högar hör ihop med underjordiska gångar och insektsätande beteende. Vattensork och andra sorkar orsakar oftare direkta gnagskador på rötter och bark.
Jaktlig betydelse och regler
Fjällräv och fladdermöss ska inte jagas. Fjällräven är en starkt skyddad art och fladdermöss är skyddade som artgrupp. För dessa arter finns ingen praktisk vapenklass i normal jaktlig tillämpning, eftersom de inte är jaktobjekt.
Vattensork, lämlar och mullvad ska inte heller behandlas som vanligt småvilt med ordinarie jakt. Däremot kan sorkar, lämlar och mullvad omfattas av skyddsjakt eller bekämpning i särskilda situationer, till exempel när de kommer in på gård eller i trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet. På anläggningar, jordbruksgrödor och yrkesmässig trädgårdsodling kan ytterligare villkor bli aktuella.
Vid laglig jakt på sorkar, lämlar eller mullvad kan kulpatron klass 4 eller högre vara tillräcklig, och luftgevär kan vara tillåtet om föreskriftens krav är uppfyllda. Fångstredskap och bekämpningsmedel får bara användas när metoden är tillåten och godkänd för ändamålet. För jägarexamen är huvudpoängen att dessa arter främst är artkunskap och skadeförebyggande situationer, inte normal jakt.
Förväxlingsrisker
Den viktigaste förväxlingsrisken i lektionen är fjällräv mot rödräv. I fjällmiljö kan ett snabbt ögonblick eller dåligt ljus göra bedömningen svår. Fjällräven är mindre, rundare, kortnosigare och har mindre rundade öron. Rödräven är större, mer långbent, mer långnosig och har spetsigare öron.
En annan viktig förväxlingsrisk är vattensork mot bisam. Bisam är mycket större och har en längre, sidoplattad svans. Vattensorken är mindre, mer sorklik och har kortare rund svans. Vid vattenmiljöer ska man inte dra snabba slutsatser bara för att ett mörkt däggdjur simmar.
Mullvad förväxlas sällan som djur, eftersom den nästan alltid upptäcks genom spår snarare än direkt observation. Där gäller det att skilja mullvadshögar och gångsystem från sorkskador. Fladdermöss är svåra att artbestämma i fält utan specialkunskap, men för jägarexamen räcker det normalt att känna igen artgruppen och veta att den är skyddad.
Ekologisk betydelse
Dessa arter visar hur små däggdjur kan ha stor betydelse i naturen. Lämlar kan påverka hela fjällets näringsväv genom att styra födotillgången för flera rovdjur och rovfåglar. Fjällrävens fortplantning är starkt kopplad till tillgången på smågnagare.
Fladdermöss fyller en viktig funktion genom att äta stora mängder insekter. De är beroende av insektsrika miljöer, äldre träd, vatten, bryn och skyddade dag- och vintervisten. Deras närvaro kan därför säga något om landskapets biologiska kvalitet.
Vattensork och mullvad påverkar mark, vegetation och jordstruktur genom grävande, gångsystem och födosök. I vissa miljöer kan det skapa problem för människor, men ekologiskt är de också en del av markens och våtmarkernas naturliga djurliv.
Vanliga missförstånd
“Alla små däggdjur får bekämpas fritt”
Nej. Även små arter omfattas av jakt- och artskyddsregler. Vissa arter får bara hanteras i särskilda skyddsjaktssituationer, och andra, som fjällräv och fladdermöss, ska lämnas i fred.
“Fjällräv är bara en liten rödräv”
Nej. Fjällräv och rödräv är olika arter. Fjällräven är mindre, mer kompakt, har kortare nos och rundare öron. Förväxling i fjällmiljö kan få mycket allvarliga konsekvenser.
“Alla simmande gnagare vid vatten är bisam”
Nej. Vattensork kan också simma och leva vid vatten. Bisam är betydligt större och har en längre, sidoplattad svans.
“Fladdermöss är skadedjur i hus”
Nej. Fladdermöss skadar normalt inte hus, inventarier eller livsmedel. De gör nytta genom att äta insekter och är skyddade.
“Mullvad äter växtrötter”
Mullvaden äter främst daggmaskar, insektslarver och andra små markdjur. Skador på rötter orsakas oftare av sorkar, även om mullvadens gångar och högar kan vara störande.
“Lämlar begår självmord under lämmelår”
Nej. Lämmelår handlar om kraftiga populationsökningar och spridning. Myten om kollektiva självmord är felaktig.
Praktisk koppling
Tänk dig att du jagar rödräv i fjällnära miljö. På långt håll ser du ett litet ljust hunddjur röra sig över fjällheden. Innan skott måste du kunna utesluta fjällräv. Om du inte säkert ser rödrävens storlek, kroppsform, öron, nos och rörelsemönster ska du avstå.
Tänk också på en trädgård där marken är upphöjd i högar och gångar. Innan någon åtgärd görs måste du avgöra om det handlar om mullvad, sork eller annan art. Fel artbedömning kan leda till fel metod och onödig skada.
Ett tredje exempel är fladdermöss i en byggnad eller i ett ihåligt träd. Där är jaktlig åtgärd inte aktuell. Rätt beslut är att respektera skyddet, undvika störning och vid behov söka råd från ansvarig myndighet eller sakkunnig.
Viktigt att kunna
- Vattensork är en stor sork som lever vid vatten och fuktiga miljöer.
- Vattensork kan förväxlas med bisam.
- Bisam är större och har längre sidoplattad svans.
- Fjällräv lever i fjällmiljö och är starkt skyddad.
- Fjällräv ska inte jagas.
- Fjällräv måste kunna skiljas från rödräv.
- Fjällräven är mindre, kompaktare och har kortare nos och rundare öron än rödräv.
- Lämlar är små gnagare som är viktiga i fjällekosystemet.
- Lämmelår påverkar rovdjur och rovfåglar i fjällen.
- Fladdermöss är däggdjur som flyger aktivt.
- Alla svenska fladdermöss är insektsätare.
- Alla svenska fladdermöss är skyddade.
- Fladdermöss får inte fångas, dödas, flyttas eller få sina boplatser förstörda.
- Mullvad har spadlika framfötter och lever under marken.
- Mullvadshögar är uppkastad jord från gångsystem.
- Mullvad äter främst daggmaskar och insektslarver.
- Sorkar kan orsaka gnagskador på rötter och bark.
- Vissa små däggdjur kan omfattas av skyddsjakt eller bekämpning vid skador.
- Fångstredskap och bekämpningsmedel får bara användas enligt gällande regler.
- Vid osäker artbestämning ska du avstå från åtgärd.