Småviltjakt och fågeljakt

dinjagarexamen-jaktformer-smaviltjakt-och-fageljakt

["Harjakt med stövare: haren cirklar tillbaka, jägaren väntar vid harkors", "Rävjakt: gryt, drev, lockpipa (harskrik), passjakt", "Skogsfågel: tjäder (grovt hagel), ripa (fint), med stötande/stående hund", "Fjällripjakt: extremt populär, med pointer/setter", "Fasanjakt: med stötande hund i fältkanter", "Bäverjakt: vakjakt vid vatten, kvälls-/nattetid", "Ringduva: passjakt med vettar vid foderplatser"]

Småviltjakt och fågeljakt

Småviltjakt omfattar jakt på hare, räv, bäver, grävling och andra mindre däggdjur, medan fågeljakt riktar sig mot skogsfågel, fältfågel och sjöfågel. Dessa jaktformer är ofta mer tillgängliga för den enskilde jägaren och kräver inte samma omfattande organisation som storviltjakt.

Harjakt

Harjakt med stövare är en av Sveriges mest traditionsrika jaktformer. Stövaren (hamiltonstövare, schillerstövare, finskstövare) tar upp harens spår och driver den i en stor cirkel – haren återvänder normalt till sitt utgångsområde. Jägaren placerar sig vid ett känt harkors (vägkorsning i harens rörelsemönster) och väntar på att haren ska passera framför stövardrevet. Harar kan också jagas genom smygjakt eller vakjakt, men stövardrev ger den mest spännande och effektiva jakten. Fältharen jagas med hagelvapen (nr 4–5 hagel), medan skogsharen kan jagas med både hagel och kula. Jakttiden varierar regionalt.

Rävjakt

Räven jagas med flera metoder: grytjakt med tax eller terrier (hunden söker i gryt och markerar var räven befinner sig), drevjakt med hund, smygjakt med lockpipa (harskrik, musplip) och passjakt. Rävjakt med grythund kräver att fällan är godkänd och att grythunden är av lämplig storlek. Skyddsjakt på räv kan bedrivas nära bebyggelse för att skydda tamdjur.

Skogsfågeljakt

Jakt på tjäder, orre, ripa och järpe bedrivs med hagelvapen, ofta med stötande hund (spaniel, vorsteh) som söker upp fågeln och reser den. Tjädern är störst och kräver grovare hagel (nr 4–5), medan ripa och järpe kan jagas med finare hagel (nr 6–7). Skogsfågeljakt i fjällterräng (ripa) är extremt populär och bedrivs ofta med stående fågelhund (pointer, setter). Lockjakt på skogsfågel inkluderar orrspelslockning på våren (förbjudet i de flesta län) och järplockning med pipa. Tjädern kan jagas genom smygjakt till spelet på våren i områden där det är tillåtet, eller genom hundjakt på hösten.

Fältfågeljakt

Fasan, rapphöna och ringduva jagas på åkermark och i anslutning till bebyggelse. Fasanjakt bedrivs ofta med stötande hund som söker i fältkanter, buskage och odlingar. Ringduvan jagas effektivt genom passjakt vid foderplatser eller duvskytte med vettar. Rapphönsjakt kräver stående hund som markerar fågeln innan den reses.

Bäverjakt

Bävern jagas genom vakjakt vid bäverhyddan eller längs vattendrag där bävern rör sig. Jakten bedrivs på kvällen och natten – bävern är strikt nattaktiv. Kulvapen med liten kaliber (.222 Rem, .243 Win) eller hagelvapen med grovt hagel används. Bävern ska fällas direkt – en skadskjuten bäver som dyker kan vara omöjlig att återfinna.