Eftersök – regler och ansvar
Eftersöksplikten är en av jaktens viktigaste etiska och juridiska regler. Här lär du dig ansvaret vid skadskjutet vilt och vid trafikskadat vilt.

Introduktion
Ingen jägare vill skadskjuta, men det händer. Då träder eftersöksplikten in: skyldigheten att snarast spåra upp och avliva ett skadat djur. Eftersök räknas som jakt enligt jaktlagen och är både ett juridiskt krav och en etisk grundbult – viltet ska inte utsättas för onödigt lidande.
Lektionsmål
- Förstå vad eftersöksplikten innebär och varför den finns.
- Veta vad du ska göra när ett djur skadskjutits.
- Känna till reglerna när skadat vilt går in på annans mark.
- Förstå skillnaden mot eftersök av trafikskadat vilt.
Eftersöksplikten vid jakt
Har vilt skadats vid jakt ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att spåra upp och avliva djuret (jaktlagen 28 §). Det gäller oavsett hur svårt eftersöket blir. Att lämna ett skadat djur åt sitt öde är oförenligt både med lagen och med god jaktetik.

Praktiskt tillvägagångssätt
- Markera skottplatsen och notera hur djuret reagerade och sprang.
- Vänta vid behov en stund så att djuret lägger sig, i stället för att jaga på det direkt.
- Undersök pyrschtecken (blod, hår, benbitar, vomtecken) för att bedöma träffen.
- Använd en tränad eftersökshund när det behövs.
När djuret går in på annans mark
Om älg, hjort eller rådjur skadeskjutits inom ett jaktområde och tar sig in på ett annat, ska jägaren se till att jakträttshavaren eller markägaren där underrättas snarast. Eftersöket får då fortsätta, men samverkan och information är ett krav – man går inte in och jagar fritt på annans mark utan att meddela.
Krav på eftersöksresurser
Vid jakt efter större vilt (t.ex. älg, hjort, rådjur och vildsvin) ska en godkänd eftersökshund kunna finnas på plats inom rimlig tid. Detta är en förutsättning för att jakten ska få bedrivas ansvarsfullt, eftersom ett eftersök annars kan bli omöjligt att genomföra.

Trafikskadat vilt
Eftersök av trafikskadat vilt regleras särskilt och skiljer sig från jaktens eftersök. En sammanstötning med större vilt (t.ex. älg, hjort, rådjur, vildsvin, björn, varg, lo, örn) ska anmälas till polisen, och olycksplatsen märkas ut. Polisen kan då kalla ut jägare i den lokala eftersöksorganisationen (NViltolycksrådet) för att spåra och avliva det skadade djuret. Här är det alltså inte skytten utan en organiserad beredskap som utför eftersöket.
Vanliga missförstånd
"Springer djuret iväg efter skottet är det inte mitt ansvar."
"Går djuret in på grannens mark får jag följa efter och jaga fritt."
"Trafikskadat vilt behöver jag inte anmäla om djuret sprang vidare."

Praktisk koppling
En jägare skjuter mot en älg som rusar in i skogen. Vid skottplatsen finns tecken på träff. I stället för att omedelbart följa efter markerar jägaren platsen, väntar och tillkallar en eftersökshund. Går djuret in på grannmarken ringer hen grannens jaktledare. Så uppfylls både lagen och jaktetiken.
Viktigt att kunna
- Skadat vilt ska snarast spåras upp och avlivas (jaktlagen 28 §); eftersök är jakt.
- Markera skottplatsen, läs pyrschtecken och använd eftersökshund vid behov.
- Går klövvilt in på annans mark ska jakträttshavaren/markägaren där underrättas snarast.
- Trafikskadat vilt anmäls till polisen och hanteras av den organiserade eftersöksberedskapen.
Vanliga frågor om eftersök – regler och ansvar
När måste en eftersökshund finnas tillgänglig?
Vad är jägarens skyldighet om ett djur skadskjuts?
Vad gäller vid trafikskadat vilt?
Källor
Faktagranskat mot myndighet och intresseorganisation.
Senast granskad: 14 juli 2026