Introduktion

Huvudregeln är att jakträtten hör till marken och tillhör markägaren. Men det finns områden där andra regler gäller: allmänt vatten, statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Här behöver jägaren känna till de särskilda villkoren.

Lektionsmål

  • Förstå skillnaden mellan enskilt och allmänt vatten för jakten.
  • Känna till reglerna för jakt på allmänt vatten och kusten.
  • Veta vad som gäller för jakt på statens mark i fjällen.
  • Förstå länsstyrelsens och statens roll i dessa områden.

Enskilt och allmänt vatten

Vatten delas juridiskt i enskilt vatten (närmast stranden, hör till fastigheten) och allmänt vatten (längre ut i de stora sjöarna och havet). På enskilt vatten följer jakträtten fastigheten precis som på land. På allmänt vatten gäller särskilda regler.

Jakt på allmänt vatten och statens mark

Jakt på allmänt vatten

På allmänt vatten och på holmar, klippor och skär som inte hör till någon fastighet får svenska medborgare (och den som är stadigvarande bosatt i Sverige) jaga sjöfågel och viss annan jakt bedriva, under de villkor som gäller. Detta är ett undantag från principen att jakträtten är knuten till markägande, och det gör kustens sjöfågeljakt tillgänglig på ett särskilt sätt. Fredningsområden och lokala regler kan ändå begränsa jakten.

Statens mark i fjällen

Ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen förvaltar staten stora marker. Här upplåter länsstyrelsen jakt (t.ex. på ripa och annat småvilt) mot avgift, ofta med kvoter och tidsbegränsningar. Samebyarnas rättigheter och renskötseln måste beaktas, och upplåtelsen sker med hänsyn till dessa.

Jakt på allmänt vatten och statens mark

Kronovilt och särskilda marker

På andra statliga marker (kronomark) och i naturreservat kan särskilda villkor gälla, beslutade av förvaltaren eller länsstyrelsen. Jägaren måste alltid ta reda på vad som gäller för det specifika området innan jakt.

Vanliga missförstånd

"På allmänt vatten får vem som helst jaga vad som helst."
Nej. Rätten gäller vissa personer och viss jakt, och lokala fredningar och regler kan begränsa den.
"I fjällen får jag jaga fritt eftersom det är statens mark."
Nej. Länsstyrelsen upplåter jakten mot avgift och med kvoter, och renskötselns rättigheter måste beaktas.
"Allt vatten framför min strandtomt är mitt jaktvatten."
Bara det enskilda vattnet. Längre ut övergår det till allmänt vatten med andra regler.
Jakt på allmänt vatten och statens mark

Praktisk koppling

En jägare vill jaga ejder ute i skärgården. På det enskilda vattnet krävs markägarens/jakträttshavarens tillstånd, men på det allmänna vattnet och på oägda skär kan hen jaga sjöfågel enligt de särskilda reglerna – förutsatt att inget lokalt fredningsområde gäller. Vill hen i stället rypjaga i fjällen löser hen ett jaktkort hos länsstyrelsen.

Viktigt att kunna

  • Jakträtten hör normalt till marken/fastigheten, även på enskilt vatten.
  • På allmänt vatten och oägda skär får sjöfågel jagas enligt särskilda regler (svenska medborgare/bosatta), med hänsyn till fredningsområden.
  • På statens mark i fjällen upplåter länsstyrelsen jakt mot avgift, med kvoter och hänsyn till renskötseln.
  • Ta alltid reda på de lokala villkoren innan jakt i dessa områden.

Vanliga frågor om jakt på allmänt vatten och statens mark

Får man jaga fritt på statens mark i fjällen?
Nej. Småviltjakt och älgjakt på statens mark ovan odlingsgränsen upplåts av länsstyrelsen och kräver jakttillstånd. Reglerna är särskilt anpassade till renskötseln.
Vem administrerar fjälljakten?
Länsstyrelsen ansvarar för upplåtelsen av jakt på statens mark ovan odlingsgränsen och säljer jakttillstånden.
Vad gäller för jakt på allmänt vatten?
På allmänt vatten gäller särskilda regler för bland annat sjöfågeljakt. Kontrollera alltid vad som gäller lokalt hos länsstyrelsen innan du jagar.

Källor

Faktagranskat mot myndighet och intresseorganisation.

Senast granskad: 14 juli 2026