["Jakttiderna bestäms av Naturvårdsverket genom NFS-föreskrifter", "Älgjakt har eget system med ÄSO och ÄFO", "Licensjakt krävs för stora rovdjur (björn, varg, lo, järv)", "Skyddsjakt kan beviljas av länsstyrelsen vid skador på tamdjur/grödor", "Vildsvin och räv har de mest generösa jakttiderna", "Jaktförordningens bilagor (1-4) listar arter och jakttider", "EU:s fågeldirektiv och habitatdirektiv påverkar svenska jakttider"]
Jaktförordningen och jakttider
Jaktförordningen (1987:905) kompletterar jaktlagen med detaljerade bestämmelser om jakttider, jaktmedel och skyddsjakt. Förordningen uppdateras regelbundet av regeringen och Naturvårdsverket för att spegla aktuella förvaltningsbehov och beståndssituationer.
Jakttidernas uppbyggnad
Jakttiderna i Sverige bestäms av Naturvårdsverket genom föreskrifter (NFS). De allmänna jakttiderna anges i bilagor till jaktförordningen och gäller generellt i hela landet, men länsstyrelserna kan besluta om regionala avvikelser. Jakttiderna är noggrant utformade för att ta hänsyn till arternas reproduktionscykler – jakt tillåts normalt inte under häckning, kalvning eller yngelvård.
Den allmänna jakttiden för älg varierar mellan länen men infaller normalt under september till februari. Rådjursjakt tillåts generellt från 16 augusti till 31 januari (bock) respektive 1 oktober till 31 januari (get och kid). Kronhjortsjakt har specifika tider som varierar regionalt. Vildsvin får jagas hela året, liksom räv (med undantag för perioden under vilken hondjur har diande ungar i gryt).
Allmän och licensjakt
Jakten delas in i allmän jakttid och licensjakt. Under allmän jakttid får jakträttsinnehavaren jaga utan ytterligare tillstånd, förutsatt att jakttiden är inne. Licensjakt kräver särskilt beslut av Naturvårdsverket eller länsstyrelsen och gäller framför allt de stora rovdjuren (björn, varg, lo, järv) samt kungsörn. Tilldelningen vid licensjakt baseras på inventeringsdata och populationsmål.
Älgjakten har ett eget förvaltningssystem med älgskötselområden (ÄSO) och älgförvaltningsområden (ÄFO). Jakträttsinnehavare som ingår i ett ÄSO jagar enligt en fastställd älgskötselplan. Utanför registrerade områden gäller kalvjakt under en begränsad period.
Skyddsjakt
Skyddsjakt är jakt som bedrivs för att förhindra skador på tamdjur, grödor eller annan egendom. Länsstyrelsen kan besluta om skyddsjakt på arter som normalt är fredade, exempelvis varg som angriper tamdjur eller skarv som orsakar skador vid fiskodlingar. I akuta situationer har markägaren eller den som drabbas av allvarlig skada rätt att skydda sina tamdjur genom att avliva det angripande rovdjuret – så kallat nödvärn – men detta ska omedelbart rapporteras till länsstyrelsen.
Naturvårdsverket kan även besluta om skyddsjakt på nationell nivå, exempelvis för att minska vildsvinsstammen i områden med stora skador på jordbruksmark. Skyddsjakten är alltid tidsbegränsad och villkorad.
Bilagorna till jaktförordningen
Jaktförordningens bilagor listar alla jaktbara arter med deras respektive jakttider. Bilaga 1 tar upp arter med allmän jakttid, bilaga 2 listar arter som kräver länsstyrelsens beslut, bilaga 3 anger arter där Naturvårdsverkets beslut krävs och bilaga 4 anger arter som får jagas vid skyddsjakt utan föregående beslut under vissa förutsättningar (exempelvis kråka och skata nära bebyggelse).
Internationella konventioner
Sveriges jakttider påverkas av internationella åtaganden, främst EU:s fågeldirektiv och habitatdirektiv samt Bernkonventionen. Dessa regelverk sätter ramar för vilka arter som får jagas och under vilka förutsättningar. Exempelvis får jakt på flyttande fågelarter inte bedrivas under häcknings- och flyttningsperioden enligt fågeldirektivet. CITES-konventionen reglerar handeln med hotade arter och kan påverka import och export av jakttroféer.
