Jaktlagen – grundläggande principer

Introduktion

Jaktlagen (1987:259) utgör grunden för all jaktreglering i Sverige och slår fast de principer som allt annat bygger på. Lagen vilar på tanken att viltet är en gemensam, förnybar naturresurs som ska förvaltas långsiktigt och hållbart – till nytta för både jägare och samhället i stort.

Detaljerade regler om jakttider och tillåtna metoder finns i jaktförordningen (1987:905) och i Naturvårdsverkets föreskrifter, men det är jaktlagens grundprinciper du måste förstå först. De återkommer i nästan varje del av teoriprovet.

Lektionsmål

• Förstå att jakträtten är knuten till marken och hur den kan upplåtas.
• Kunna viltets rättsliga status – att vilt i frihet är herrelöst tills det fälls.
• Skilja jakträtten från allemansrätten.
• Känna till huvudprincipen att allt vilt är fredat om inte annat anges.
• Veta vilka myndigheter som förvaltar och har tillsyn över jakten.
• Förstå kravet på jägarexamen för att få jaga.

Jakträtten och markägarens ställning

En av de mest centrala principerna i svensk jakt är att jakträtten är knuten till marken. Den som äger marken har också rätten att jaga på den, eller att upplåta jakträtten till någon annan genom avtal. Det skiljer sig från många andra länder, där jakträtten kan vara statlig eller kopplad till andra system.

Med rätten följer ett ansvar: jakträttsinnehavaren är också skyldig att vårda viltet på sin mark. Jakt är alltså inte bara en rättighet utan en del av en aktiv viltvård.

Jakträtten kan upplåtas genom avtal, och ett skriftligt avtal bör tydligt ange vilka arter som får jagas, under vilka perioder och med vilka metoder. En muntlig upplåtelse är visserligen giltig men svår att bevisa vid tvist. Man kan upplåta hela eller delar av jakträtten – exempelvis enbart älgjakt eller enbart småvilt.

Jakträtten och allemansrätten

Allemansrätten ger var och en rätt att röra sig fritt i naturen, men den ger ingen rätt att jaga på annans mark. Jakträtten är exklusiv: du får inte jaga på mark där du saknar jakträtt, oavsett om marken är inhägnad eller inte. Att bära laddat vapen i jaktsyfte på annans mark utan tillstånd kan bedömas som jaktbrott.

Påträffar du sjukt eller skadat vilt har du dock rätt att ta hand om det, men ska då snarast anmäla det till polisen eller till jakträttsinnehavaren.

Viltets rättsliga status

Vilt i fri natur ägs inte av någon – det är herrelöst (res nullius) tills det fälls eller fångas. Ingen "äger" alltså en älg som rör sig över flera markägares områden. Först när djuret fällts tillfaller det jakträttsinnehavaren på den mark där djuret föll.

Springer ett skadskjutet djur in på grannens mark har skytten både rätt och skyldighet att eftersöka det, men bör kontakta grannmarkens jakträttsinnehavare. Ansvaret att avliva ett skadat djur väger tyngre än markgränserna.

Fredning som huvudregel

En bärande princip är att allt vilt är fredat om inte annat framgår av jaktlagstiftningen. Jakt är alltså tillåten bara på de arter, under de tider och med de metoder som uttryckligen anges. Jakttiderna fastställs i jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och kan variera mellan landsdelar och år.

Vissa arter, som varg och lodjur, är särskilt skyddade och får jagas endast efter särskilt beslut (licens- eller skyddsjakt). Förbjudna jaktmetoder är bland annat gift, sprängämnen, jakt från motorfordon och jakt med hjälp av artificiellt ljus – med vissa undantag som anges i författningarna.

Myndigheter och tillsyn

Naturvårdsverket är central förvaltningsmyndighet för jakt och vilt. Verket utfärdar föreskrifter, beslutar om jakttider och tar fram allmänna råd.

Länsstyrelsen är regional myndighet och hanterar bland annat licenstilldelning, beslut om skyddsjakt och registrering av älgförvaltningsområden.

Polismyndigheten ansvarar för vapenlagstiftningen, prövar vapenlicenser och ingriper vid misstänkta jaktbrott.

Jägarexamen – kravet för att få jaga

Sedan 1985 krävs godkänd jägarexamen för att få jaga i Sverige och för att få tillstånd att inneha jaktvapen. Examen består av ett teoriprov och praktiska skjutprov. Teoridelen prövar viltkunskap, jaktlagstiftning, jaktmetoder, vapenhantering och säkerhet, medan skjutproven prövar säker vapenhantering och träffsäkerhet.

Vanliga missförstånd

Praktisk koppling

Du blir erbjuden att jaga på en bekants mark. Innan du laddar geväret försäkrar du dig om att jakträtten är upplåten till dig, gärna skriftligt, och att du känner till vilka arter och jakttider som gäller. Fäller du en älg som sedan springer in på grannens mark ringer du grannen och genomför eftersöket. På så sätt håller du dig inom både lagens och etikens ramar.

Viktigt att kunna

• Jakträtten är knuten till marken och kan upplåtas genom avtal (skriftligt är bäst).
• Vilt i frihet är herrelöst (res nullius) tills det fälls – då tillfaller det jakträttsinnehavaren där djuret föll.
• Allemansrätten ger inte rätt att jaga.
• Allt vilt är fredat om inte jaktlagstiftningen säger annat.
• Naturvårdsverket = central myndighet, Länsstyrelsen = regional, Polisen = vapen/brott.
• Godkänd jägarexamen krävs sedan 1985.