["ÄFO = Älgförvaltningsområde (regional nivå), ÄSO = Älgskötselområde (lokal nivå)", "Älgförvaltningsgruppen (ÄFG): 3 markägarrepr. + 3 jägarrepr.", "Älgskötselplaner gäller 3 år och godkänns av länsstyrelsen", "Inventeringsmetoder: Älgobs, spillningsinventering, ÄBIN, flyginventering", "Vildsvin har fri jakt utan tilldelningssystem", "Nationella miniminivåer: varg ≥300, lo ≥1400, björn ≥2800, järv ≥600", "Fällda älgar och obs rapporteras via Älgdata"]
Viltförvaltning och älgförvaltning
Viltförvaltningen i Sverige bygger på samverkan mellan myndigheter, markägare, jägare och andra intressenter. Systemet syftar till att upprätthålla livskraftiga viltstammar samtidigt som skador på skog, jordbruk och trafik hålls på en acceptabel nivå.
Älgförvaltningens organisation
Älgförvaltningen har en tydlig hierarkisk struktur. På nationell nivå anger Naturvårdsverket övergripande riktlinjer och mål. Regionalt ansvarar länsstyrelsen för förvaltningen. Under länsstyrelsen finns älgförvaltningsområden (ÄFO), som utgörs av större geografiska enheter där samverkan sker mellan markägare och jägare. Inom varje ÄFO finns älgskötselområden (ÄSO), som är registrerade jaktområden med egna älgskötselplaner.
Älgförvaltningsgruppen (ÄFG) leder arbetet inom varje ÄFO. Gruppen består av tre representanter för markägarna och tre för jägarna, och deras uppgift är att ta fram en förvaltningsplan som anger hur många älgar som ska fällas, könsfördelning och åldersstruktur. Planen baseras på inventeringsdata som älgobs (Älgobservationer under jakten), spillningsinventering, flyginventering och ÄBIN (Älgbetesinventering).
Älgskötselplaner
Varje ÄSO upprättar en älgskötselplan som beskriver hur jakten ska bedrivas under en treårsperiod. Planen anger antal älgar som får fällas per år, fördelning mellan tjur, ko och kalv, samt eventuella särskilda regler. Planen ska godkännas av länsstyrelsen och vara i linje med ÄFO:s övergripande förvaltningsplan.
Om ett ÄSO inte uppfyller sin plan kan länsstyrelsen vidta åtgärder, exempelvis ändra tilldelningen eller i extrema fall upplösa områdets registrering. Jägare som jagar inom ÄSO har skyldighet att rapportera fällda älgar och älgobs till Svensk Naturförvaltning AB (Sveaskog) via systemet Älgdata.
Kronhjorts- och vildsvinförvaltning
Kronhjortsförvaltningen har liknande struktur med kronhjortsskötselområden i södra Sverige. Vildsvin förvaltas genom fri jakt utan tilldelningssystem, men Naturvårdsverket har nationella mål om att minska stammen. Markägare och jägare uppmuntras att bedriva aktiv jakt, och åtlar (utfodringsplatser) får användas som jaktmetod under vissa förutsättningar.
Rovdjursförvaltning
De stora rovdjuren (björn, varg, lo, järv, kungsörn) förvaltas enligt särskilda förvaltningsplaner med nationella och regionala miniminivåer. Riksdagen har fastställt att Sverige ska ha minst 300 vargar, 1 400 lodjur, 2 800 björnar och 600 järvar. Licensjakt beslutas av Naturvårdsverket (varg) eller länsstyrelsen (björn, lo) när populationerna överstiger miniminivåerna.
