Kanadagås

Introduktion

Kanadagåsen är en stor och kraftig gås som ursprungligen kommer från Nordamerika. Den har införts till Sverige och är numera etablerad i många delar av landet, särskilt i södra och mellersta Sverige. Den är anpassningsbar och trivs i kulturlandskap med vatten, gräsytor, fält, parker och betesmarker.

För jägaren är kanadagåsen en viktig viltart. Den har allmän jakttid och kan även omfattas av skyddsjakt när den orsakar skador eller olägenheter. Samtidigt kräver gåsjakt säker artbestämning, eftersom flera gåsarter kan uppträda tillsammans.

Kanadagåsen är ofta lätt att känna igen på svart huvud, svart hals och vitt hakband, men i dåligt ljus, i flock eller på långt håll kan förväxling ändå ske. Jägaren ska alltid vara säker före skott.

Lektionsmål

• Kunna känna igen kanadagås i vila och flykt.
• Kunna skilja kanadagås från grågås, vitkindad gås, sädgås, bläsgås och fjällgås.
• Förstå varför halsfärg, hakband, storlek, benfärg, näbbfärg, läte och flyktbild är viktiga kännetecken.
• Känna till kanadagåsens livsmiljö, föda, häckning och flockbeteende.
• Veta vilka jakttider som gäller för kanadagås.
• Förstå skillnaden mellan allmän jakt och skyddsjakt.
• Känna till regler om tillåten jakttid på dygnet, hund, apportering och eftersök.
• Känna till grundregler för hagelgevär och kulpatron vid jakt på kanadagås.
• Förstå blyhagelförbudet i och inom 100 meter från våtmark.
• Kunna resonera om när jägaren ska avstå från skott.

Köns- och åldersbedömning

Hane och hona är lika i dräkten. Hanen är ofta något större och kraftigare, men könsbestämning i fält är svår och normalt inte viktig för jaktbeslutet. Det avgörande är att arten är korrekt bestämd.

Ungfåglar kan ha svagare kontraster och mer dämpade färger än vuxna. De uppträder ofta i familjegrupper under sensommar och höst. Familjegrupper kan senare ingå i större flockar.

Vid jakt ska unga fåglar bedömas lika noggrant som vuxna. Om hakband, halsfärg eller storlek inte syns tydligt ska jägaren avstå.

Spår och tecken

Kanadagåsens närvaro märks ofta genom stora mängder spillning på gräsytor, parker, stränder, badplatser, åkrar och rastplatser. Spillningen är oftast grönaktig till brungrön och kan förekomma mycket tätt där flockar betar.

På mjuk mark kan spår synas som stora simfotsavtryck. Fjädrar, betade gräsytor och tydliga flygstråk mellan vatten och fält är också vanliga tecken.

Häckning

Kanadagåsen häckar nära vatten. Boet placeras ofta på marken i vegetation, på öar, holmar, strandkanter eller andra skyddade platser. Honan ruvar äggen medan hanen ofta håller vakt.

Ungarna är borymmare. De kan lämna boet kort efter kläckning och följer föräldrarna till vatten och betesplatser. Båda föräldrarna skyddar ungarna.

Under sommaren ruggar kanadagåsen och kan vara flygoförmögen under en period. Då söker den sig ofta till vatten där den kan undkomma fara.

Flyktbild och läte

Kanadagåsen flyger kraftfullt och ofta i V-formation eller långa linjer. Den långa svarta halsen och stora kroppen ger en tydlig silhuett. I flykten syns den mörka halsen och den relativt jämna brungrå kroppen.

Lätet är ett kraftigt, trumpetande och honkande läte. Det skiljer sig från grågåsens mer kacklande ljud och vitkindad gås mer ljusa, skällande läten. Läte kan hjälpa artbestämningen, men ska inte ensamt avgöra skottbeslutet.

Skyddsjakt

Kanadagås kan omfattas av skyddsjakt under särskilda villkor. Arten får bland annat jagas vid flygplatser av hänsyn till flygsäkerheten. Den kan också omfattas av skyddsjakt när grågås, kanadagås eller vitkindad gås uppträder i flock om minst fem individer vid fält med oskördad gröda eller kan medföra olägenhet för människors hälsa.

Skyddsjakt är inte samma sak som fri jakt. Den ska ha ett tydligt syfte, följa gällande regler och utföras säkert, selektivt och etiskt. Jägaren måste veta om jakten sker som allmän jakt eller skyddsjakt och vilka villkor som gäller.

Hundar, apportering och eftersök

Vid jakt efter gäss ska hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras. Skyldigheten gäller inte om jakten sker på snötäckt mark eller från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar.

En apporterande hund är mycket viktig vid gåsjakt. Gäss är stora fåglar och kan falla långt från skottplatsen, i gröda, på vatten, i vass eller i svår terräng. Skadade gäss kan snabbt förflytta sig och bli svåra att hitta.

Skytten ska markera nedslagsplatsen, hålla kontakt med hundförare och avbryta ytterligare skytte om eftersök behöver göras. Skadat fågelvilt ska eftersökas och tas tillvara.

Skottplacering och etik

Kanadagåsen är stor, men den ska inte beskjutas på för långt håll. För långa skott är en vanlig orsak till skadskjutning vid gåsjakt. Skott ska bara avlossas på avstånd där skytten vet att träffbild och verkan är tillräckliga.

Skott mot tät flock ska undvikas. Välj en tydlig individ och följ igenom skottet. Skott rakt in i flocken gör det svårt att veta vilken fågel som träffas och kan skada flera fåglar.

Låga skott över fält, vatten, väg, hund, passgranne, byggnad, maskin, boskap eller människor kan vara farliga. Säker skjutriktning går alltid före jaktchansen.

Förvaltning och hänsyn

Kanadagåsen är en införd art i Sverige. Den är etablerad och vanlig på många håll, men den är inte en ursprunglig svensk gåsart på samma sätt som exempelvis grågås. I rödlistesammanhang bedöms den som ej tillämplig eftersom den är införd.

Förvaltningen handlar ofta om att balansera jakt, skadeförebyggande åtgärder, jordbrukets behov, friluftsliv, badplatser, parker och hänsyn till andra fågelarter. Stora flockar kan orsaka skador och olägenheter, men jakt ska ändå bedrivas säkert och selektivt.

En ansvarsfull jägare artbestämmer noggrant, jagar på rimliga avstånd, använder rätt ammunition och säkerställer att fällt eller skadat vilt kan hittas och tas tillvara.

Vanliga missförstånd

“Kanadagås har jakttid 21 augusti–31 december”

Nej. Den aktuella allmänna jakttiden är den 11 augusti–31 januari i hela landet utom Norrbottens gränsälvsområde, där jakten börjar den 20 augusti klockan 11.00.

“Skyddsjakt betyder att man får jaga hur som helst”

Nej. Skyddsjakt har särskilda villkor och syften. Den ska genomföras säkert, selektivt och enligt gällande regler.

“Vapenklass 1 hagelgevär är rätt uttryck”

Nej. Vapenklass gäller kulpatroner, inte hagelgevär. För kanadagås gäller hagelregler för hagelgevär och minst klass 3 om kulpatron används.

“Blyhagel är alltid förbjudet vid all jakt”

Nej. Blyhagelförbudet gäller skytte i eller inom 100 meter från våtmark. Vid gåsjakt är detta ofta relevant, men jägaren måste bedöma den faktiska platsen.

“Kanadagås kan inte förväxlas med andra gäss”

Jo. Den är ofta tydlig, men på långt håll, i motljus, i skymning eller i blandade flockar kan förväxling ske. Säker artbestämning krävs alltid.

Praktisk koppling

Tänk dig att en flock gäss kommer lågt över ett fält i gryningen. Du ser stora fåglar, men hinner inte säkert se svart hals och vitt hakband. Då ska du vänta. Storlek räcker inte för säker artbestämning.

Ett annat exempel är en blandad flock med kanadagäss och vitkindade gäss. Du får bara skjuta om du säkert valt en enskild kanadagås och har säker skjutriktning. Skott in i flocken är inte acceptabelt.

Vid skyddsjakt på fält med gröda måste jägaren först veta att villkoren är uppfyllda. Därefter gäller samma krav som vid all annan jakt: säker art, rätt ammunition, säker bakgrund och möjlighet till eftersök.

När jägaren ska avstå

• Avstå om du inte säkert kan artbestämma fågeln som kanadagås.
• Avstå om flocken kan innehålla sädgås, bläsgås, fjällgås, vitkindad gås eller annan gås som du inte säkert kan skilja ut.
• Avstå om jakttiden eller jaktformen är oklar.
• Avstå om skyddsjaktens villkor inte är uppfyllda eller inte är kontrollerade.
• Avstå om skottet sker utanför tillåten tid på dygnet.
• Avstå vid för långt håll eller osäker avståndsbedömning.
• Avstå vid skott mot tät flock om du inte kan välja en tydlig individ.
• Avstå vid låg eller osäker skjutriktning.
• Avstå om hund, passgranne, väg, byggnad, maskin, boskap eller människor finns i riskområdet.
• Avstå om fällt eller skadat vilt inte rimligen kan hittas och tas tillvara.
• Avstå om hundkrav eller apportering inte kan uppfyllas.
• Avstå om ammunitionen inte är tillåten för platsen, arten eller jaktformen.
• Avstå om mörker, dimma, regn, motljus eller avstånd gör artbestämningen osäker.

Viktigt att kunna

• Kanadagåsen är en stor, införd gåsart.
• Den har svart huvud, svart hals och tydligt vitt hakband.
• Näbben är svart och benen är mörka.
• Kroppen är brungrå med ljusare undersida.
• Lätet är kraftigt, trumpetande och honkande.
• Arten trivs vid vatten, parker, gräsytor, åkrar, betesmarker och kustmiljöer.
• Födan består främst av gräs, örter, klöver, spannmål, frön och vattenväxter.
• Kanadagås har allmän jakttid den 11 augusti–31 januari i hela landet utom Norrbottens gränsälvsområde.
• I Norrbottens gränsälvsområde gäller den 20 augusti klockan 11.00–31 januari.
• Jakt med skjutvapen på kanadagås får ske från en timme före solens uppgång till en timme efter solens nedgång.
• Skyddsjakt kan förekomma under särskilda villkor.
• Vid jakt efter gäss ska hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras, med vissa undantag.
• Hagelgevär i kaliber 12, 16 och 20 får användas på kanadagås.
• Mindre hagelgevärskalibrar ska inte anges som normal regel för kanadagås.
• Hagel ska ha högst 4,1 millimeters diameter.
• Kulpatron klass 3 eller högre får användas vid jakt på kanadagås.
• Klass 4 ska inte anges som tillåten standard för kanadagås.
• Blyhagel är förbjudet i och inom 100 meter från våtmark.
• Skadat fågelvilt ska eftersökas och tas tillvara.
• Vid osäker art, skjutriktning, jakttid, ammunition, hund/apportering eller möjlighet till eftersök ska jägaren avstå.

Kanadagåsen är en mycket stor gås med lång svart hals, svart huvud och ett tydligt vitt hakband som går från strupen upp på kinderna. Detta vita fält är artens viktigaste kännetecken. Kroppen är brungrå med ljusare bröst och buk. Stjärten är svart med vit undergump. Näbben är svart och benen är mörka till svarta. Den mörka halsen och det vita hakbandet skiljer kanadagåsen tydligt från grågås och sädgås. Ungfåglar liknar vuxna men kan vara något mattare i färgen. Hakbandet kan vara mindre skarpt, men helhetsintrycket är ändå en stor gås med svart hals och mörk näbb.

Kanadagåsen trivs i öppna miljöer nära vatten. Den förekommer vid sjöar, dammar, åar, våtmarker, parker, golfbanor, betesmarker, åkrar och kustnära områden. Den utnyttjar gärna människopåverkade miljöer. Arten är social och ses ofta i par, familjegrupper eller större flockar. Den söker ofta skydd och nattvila på vatten, men betar på land. Fåglarna rör sig regelbundet mellan viloplatser och födosöksområden. Kanadagåsen är delvis flyttfågel. Många individer stannar i södra Sverige om det finns öppet vatten och föda, medan andra flyttar kortare sträckor till mildare områden.

Kanadagåsen är huvudsakligen växtätare. Den betar gräs, örter, klöver, vattenväxter, frön och jordbruksgrödor. Den kan också äta spillkorn på stubbåkrar och nyttja vall och nysådda grödor. Stora flockar kan orsaka skador på jordbruksmark och olägenheter i parker, badplatser och tätortsnära miljöer. Detta är en viktig anledning till att arten förekommer i både allmän jakt och skyddsjakt.

Kanadagås har allmän jakttid i hela landet utom gränsälvsområdet i Norrbottens län den 11 augusti–31 januari. I Norrbottens gränsälvsområde gäller den 20 augusti klockan 11.00–31 januari. Kanadagås får jagas med skjutvapen från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Eftersom gåsjakt ofta sker tidigt på morgonen eller sent på dagen måste jägaren vara extra noggrann med artbestämning och säker skjutriktning. Vanliga jaktformer är vaktjakt vid fält, sträckjakt mellan vatten och födosöksområden samt lockjakt med bulvaner och lockpipa. Jakten kräver god planering, kamouflage, avståndsbedömning och disciplin.

Vitkindad gås är mindre än kanadagås. Den har svart hals, svart bröst, vitt ansikte och grå kropp. Det vita fältet hos vitkindad gås omfattar ansiktet på ett annat sätt än kanadagåsens vita hakband. Grågås saknar svart hals och vitt hakband. Den har gråbrun kropp, ljusgrå framvinge, orange-rosa näbb och rosaorange ben. Den ger ett ljusare helhetsintryck än kanadagås. Sädgås är mörkare brungrå, har orange ben och svart näbb med orange inslag. Den saknar svart hals och vitt hakband. Sädgås har inte allmän jakttid och ska därför bedömas med särskild försiktighet. Bläsgås är mindre och har rosa näbb. Vuxna fåglar har vit panna och ofta mörka bukband. Fjällgås är betydligt mindre och har ännu tydligare vit panna samt kortare rosa näbb. Vid blandade flockar ska varje fågel artbestämmas för sig. Det räcker inte att flocken innehåller kanadagäss.

Kanadagås får jagas med hagelgevär där jakt är tillåten. Hagelgevär i kaliber 12, 16 och 20 får användas. Mindre hagelgevärskalibrar som 24, 28, 32 och .410 ska inte anges som normal regel för kanadagås, eftersom kanadagås inte ingår i den särskilda listan för dessa mindre kalibrar. Hagelpatronen ska vara laddad med hagel vars diameter är högst 4,1 millimeter. Kanadagåsen är stor och kraftig, men grov ammunition ersätter aldrig korrekt avstånd, rätt träffbild och god skjutskicklighet. Vid kuljakt krävs minst kulpatron klass 3 för kanadagås, eftersom kanadagås inte ingår i listan över arter där klass 4 får användas. Kulskott mot fågel kräver mycket god säkerhet, säker bakgrund och full kontroll på kulans fortsatta riktning. Uttryck som “vapenklass 1 hagelgevär” är felaktiga. Vapenklasser gäller kulpatroner. Hagelgevär beskrivs med kaliber, vapentyp, hagelpatron och hagelstorlek. Blyhagel är förbjudet vid skytte i eller inom 100 meter från våtmark. Kanadagås jagas ofta vid vatten, våtmarker, strandängar och fuktiga marker, men även på fält. Jägaren måste därför alltid bedöma platsen och säkerställa att ammunitionen är tillåten.