Jaktmarksförvaltning och samverkan

Framgångsrik jakt och viltvård kräver samverkan – mellan jägare, markägare, myndigheter och samhället i stort. I Sverige har vi utvecklat unika organisationsformer för att hantera detta samarbete: viltvårdsområden, älgskötselområden och kronhjortsskötselområden. Att förstå dessa strukturer och kunna navigera i dem är en viktig del av jägarens kompetens och testas i jägarexamen.

Jakträtt i Sverige

Jakträtten i Sverige är knuten till markägandet. Den som äger mark har jakträtt på sin mark, om inte jakträtten är upplåten till annan genom avtal. Jakträtten kan upplåtas genom muntligt avtal (giltigt men svårt att bevisa), skriftligt avtal (rekommenderas alltid) eller genom jaktarrende (långsiktigt avtal med arrendeavgift). Upplåtelsen kan gälla all jakt eller vara begränsad till viss art, tid eller jaktform. Allemansrätten ger inte rätt att jaga. Jakt kräver alltid jakträtt – antingen genom markägande, jaktavtal eller genom att delta i organiserad jakt med jakträttshavarens tillstånd. Att jaga utan jakträtt är olovlig jakt (tjuvjakt) och straffbart.

Viltvårdsområden (VVO)

Ett viltvårdsområde (VVO) bildas genom att markägare inom ett sammanhängande område beslutar om gemensam jakt- och viltvårdsförvaltning. VVO:t regleras av lagen om viltvårdsområden. Bildande kräver att minst hälften av markägarna (och minst hälften av arealen) röstar ja. VVO:t har stadgar som reglerar: vilka arter som ingår i gemensam förvaltning, avskjutningsmål, viltvårdsskyldigheter, jaktmetoder, avgifter och administration. VVO:t leds av en styrelse som väljs på årsstämma. Fördelarna med VVO är: samordnad jakt över större arealer (ger bättre förvaltning), gemensam viltvård, kostnadsdelning och möjlighet att bedriva effektiva drev.

Älgförvaltningssystemet

Sveriges älgförvaltning är organiserat i tre nivåer, som vi berört i tidigare lektion. Älgförvaltningsområden (ÄFO) – stora landskapsenheter (ofta flera kommuner) som samordnar förvaltningen. Varje ÄFO har en älgförvaltningsgrupp med representanter för jägare, markägare och myndigheter. Älgskötselområden (ÄSO) – samverkansområden inom ÄFO:t. ÄSO:t tar fram en skötselplan med avskjutningsmål. Licensområden – enskilda jaktlag som söker älglicens och bedriver den faktiska jakten. Systemet bygger på principen att älgen förvaltas på den nivå som motsvarar dess ekologiska hemområde. Besluten grundas på inventeringsdata (älgobs, spillningsinventering, ÄBIN-betesskadeinventering, trafikolyckor) och vetenskaplig rådgivning.

Kronhjortsskötselområden

Med kronhjortens expansion i Sverige har liknande samverkansformer etablerats. Kronhjortsskötselområden bildas på frivillig basis och samordnar kronhjortsförvaltningen inom ett geografiskt område. Syftet är att balansera kronhjortsstammen mot betesskador och trafikolyckor, samtidigt som man bevarar en livskraftig stam med god kvalitet (ålders- och könsfördelning).

Jägarorganisationer

Svenska Jägareförbundet (SJF) är Sveriges största jägarorganisation med cirka 175 000 medlemmar. SJF har ett allmänt uppdrag från staten att ansvara för viltvård, jägarutbildning och jägarexamen. Förbundet bedriver forskning, utbildning, intressebevakning och praktisk viltvård. Jägarnas Riksförbund (JRF) är det andra stora jägarförbundet. Naturvårdsverket är den statliga myndigheten med övergripande ansvar för jaktfrågor. Länsstyrelserna har regionalt ansvar och beslutar om tilldelning, licenser och skyddsjakt. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) övervakar viltsjukdomar. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedriver forskning om viltekologi och förvaltning.

Samverkan med markägare och grannar

God relation med markägare och grannjägare är fundamental. Praktisk samverkan inkluderar: gemensamma drev, samordnade avskjutningsmål, gemensamma viltvårdsåtgärder, informationsutbyte om viltrörelser och skador, och gemensam eftersöksorganisation. Konflikter (t.ex. om jakträtt, avskjutning eller viltvårdsmål) löses bäst genom dialog – i sista hand genom stadgar eller rättsliga prövningar. Som ny jägare gäller det att vara ödmjuk, lyssna på erfarna jägare och bidra aktivt till gemenskapen – både i fält och i viltvårdsarbetet. Jakten är en social aktivitet lika mycket som en individuell.