Tjäder

dinjagarexamen-faglar-tjader

Introduktion

Tjädern är en av våra mest välkända skogsfåglar och den största av de svenska skogshönsen. Den är starkt förknippad med äldre barrskog, tallmarker, blåbärsris och traditionella spelplatser. För jägaren är tjädern både en uppskattad viltart och en art som kräver god artkännedom.

Tjäderjakt ställer höga krav på säker identifiering. Tuppen och hönan ser mycket olika ut, och hönan kan förväxlas med orrhöna, särskilt i dåligt ljus eller när fågeln lyfter snabbt. Jägaren måste också känna till att jakttiderna skiljer mellan delar av landet och mellan tjäder generellt och tjädertupp under vinterjakten.

Lektionsmål

Köns- och åldersbedömning

Hos vuxna tjädrar är könsskillnaden tydlig. Tuppen är mycket större, mörkare och har bredare stjärt samt kraftigare kropp. Hönan är mindre, brunare och mer spräcklig. I fält är storlek, kroppsform och flygbild ofta viktigare än små färgdetaljer.

Åldersbedömning i fält är svår och oftast ungefärlig. Ungfåglar kan uppträda mer osäkert och vara mindre än vuxna fåglar, men storlek och beteende räcker inte alltid för säker åldersbedömning. Vid jakt ska skytten främst fokusera på säker art- och könsbestämning när reglerna kräver det.

Spår och tecken

Tjäderspår i snö visar en stor hönsfågels fotavtryck med tydliga tår. Vid uppflog kan man ibland se vingmärken i snön. Spillningen kan innehålla rester av barr, särskilt vintertid, och hittas ofta under tallar där fåglarna suttit och betat.

Andra tecken kan vara fjädrar, spelplatser, legor i snö och födosök i blåbärsris eller tall. Spår och tecken hjälper jägaren att förstå var tjädern rör sig, men de ersätter inte säker artbestämning före skott.

Spel och fortplantning

Tjäderns spel sker på våren, ofta på traditionella spelplatser. Tupparna samlas och spelar för att locka hönor. Spelet består av olika ljud och rörelser, bland annat knäppningar, trillningar och den så kallade korkdragningen. Under intensivt spel kan tuppen uppträda mindre vaksamt än annars.

Hönan bygger bo på marken och ruvar ensam. Kycklingarna är borymmare och kan följa hönan kort efter kläckning. De första veckorna är känsliga eftersom kycklingarna behöver värme, skydd och insekter. Störningar, kallt väder och predation kan påverka reproduktionen kraftigt.

Skottplacering och etik

Vid hagelskott på tjäder ska avståndet vara rimligt och fågeln tydligt identifierad. För långa skott ökar risken för skadskjutning, särskilt på en så stor och kraftig fågel som tjäder. Skytten ska välja en tydlig individ och undvika skott genom ris, grenar eller tät vegetation.

Vid kulskott mot sittande fågel krävs särskilt säkert kulfång. Ett skott mot fågel i träd kan innebära risk om kulan fortsätter långt efter träff eller bom. Kulskott ska därför bara avlossas när bakgrunden är säker, avståndet är rimligt och skytten har god kontroll på träffpunkten.

Skadat fågelvilt ska eftersökas och tas tillvara. Vid jakt med hund är hundens arbete en viktig del av jaktetiken, men skytten ansvarar fortfarande för säkra skott och tydlig markering av var fågeln föll eller försvann.

Förvaltning och hänsyn

Tjädern påverkas av skogsbruk, livsmiljöernas kvalitet, väder under häckningen och predation. Arten behöver fungerande skogslandskap med både föda, skydd och lämpliga spel- och kycklingmiljöer. Lokalt kan tjäderstammar vara svaga även om arten finns i större delar av landet.

Hänsyn vid jakt innebär att följa jakttider, undvika onödigt uttag i svaga marker och respektera kända spelplatser. En ansvarsfull jägare skjuter inte bara för att arten är tillåten, utan väger också in lokal tillgång, jakttryck och möjlighet till återväxt.

Vanliga missförstånd

“Tjäder får jagas på samma sätt i hela Sverige”

Nej. Jakttiderna varierar mellan delar av landet, och det finns skillnader mellan jakt på tjäder generellt och jakt på tjädertupp under vintertid. På Gotland finns ingen allmän jakttid för tjäder.

“Tjäderhöna och orrhöna är lätta att skilja i alla lägen”

Nej. På nära håll och i bra ljus är skillnaderna tydliga, men vid snabbt uppflog, dåligt ljus eller skymd fågel kan förväxling ske. Tjäderhönan är större och ofta mer rostbrun på bröstet, men osäker identifiering ska alltid leda till avstående.

“Klass 4-kula fungerar eftersom tjäder är en fågel”

Nej. Klass 4 får användas på flera mindre fågelarter, men inte på tjäder. Vid kuljakt på tjäder krävs klass 3 eller högre. Kontrollera alltid ammunitionens klass, inte bara kalibernamnet.

“Skott mot fågel i träd är alltid säkert”

Nej. Kulskott mot fågel i träd kräver mycket säker bakgrund eftersom kulan kan fortsätta långt. Om kulfånget inte är säkert ska skottet inte avlossas.

“Spelande tjäder är ett jaktligt tillfälle”

Nej. Dagens allmänna tjäderjakt är inte vårjakt på spel. Spelplatser är viktiga för tjäderns fortplantning och ska behandlas med hänsyn. Jakt ska alltid ske inom aktuell jakttid och enligt gällande regler.

Praktisk koppling

Tänk dig att en stor brun skogshöna lyfter framför dig i tät barrskog. Du uppfattar att det kan vara tjäderhöna, men fågeln försvinner snabbt mellan träden. Eftersom förväxling med orrhöna är möjlig och skottläget är oklart ska du avstå.

Vid toppjakt sitter en tjädertupp högt i en tall. Fågeln är tydligt identifierad, men bakom den finns ingen säker kulfångszon. Då ska du inte skjuta, även om avståndet är kort och fågeln sitter stilla. Säker bakgrund är ett absolut krav.

Vid jakt med trädskällande hund måste skytten också veta var hunden befinner sig och hur fågeln sitter. Skott får inte avlossas om det finns risk för hund, passgranne, väg, bebyggelse eller annan osäker bakgrund.

När jägaren ska avstå

Viktigt att kunna

Tjädertuppen är stor, mörk och kraftig. Den har mörk fjäderdräkt, grönglänsande bröst, kraftig näbb, röd ögonros och bred, rundad stjärt som kan fällas upp som en solfjäder. När en tjädertupp lyfter sker det ofta med tungt och ljudligt vingbuller. Tjäderhönan är betydligt mindre än tuppen men ändå större än en orrhöna. Hon är brunspräcklig och väl kamouflerad, ofta med varm rostbrun ton på bröstet. Hennes dräkt gör henne svår att upptäcka på marken, särskilt när hon trycker i vegetation. Ungfåglar kan vara svårare att bedöma än vuxna fåglar. De kan likna hönan i färg och teckning, och unga tuppar har inte alltid den vuxna tuppens tydliga uttryck. Därför ska jägaren vara särskilt försiktig vid snabba uppflog och dåliga observationsförhållanden.
Tjädern är knuten till större skogslandskap, särskilt barrskog med inslag av äldre tall, blåbärsris, myrkanter och skyddande ungskog. Den behöver både födosöksområden, skydd och lämpliga platser för spel och häckning. En bra tjädermiljö är ofta en mosaik av äldre skog, fuktigare partier, bärris och skyddande vegetation. Tjädern är i grunden skygg men kan vara platsbunden i områden med goda livsmiljöer. Under vintern kan den uppehålla sig i tallar och beta barr, vilket ligger bakom toppjakten på tjädertupp. Under andra delar av året vistas den ofta mer på marken och söker föda i ris, skogskanter och fuktiga miljöer.
Tjäderns föda varierar kraftigt med årstiden. Under vintern äter den mycket tallbarr, vilket är en näringsfattig föda som kräver anpassad matsmältning. Under vår, sommar och höst äter tjädern mer knoppar, blad, bär, skott och annan växtföda. Blåbärsris och insekter är särskilt viktiga i många tjädermiljöer. Kycklingarna behöver proteinrik föda under sina första levnadsveckor och är därför beroende av god tillgång på insekter. Kalla och regniga perioder under kycklingarnas första tid kan försämra överlevnaden.
Tjäder har allmän jakttid i vissa delar av landet, men jakttiden varierar geografiskt och mellan olika kategorier. I delar av södra Sverige är jakten kortare, och på Gotland saknas allmän jakttid för tjäder. Jägaren måste alltid kontrollera aktuell jakttid för länet och om jakten gäller alla tjädrar eller endast tjädertupp. Enligt de allmänna jakttiderna får orre och tjäder jagas den 25 augusti–30 september i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Hallands och Västra Götalands län. I övriga delar av landet, utom Gotlands och Skåne län, får orre och tjäder jagas den 25 augusti–15 november. För orrtupp och tjädertupp finns dessutom särskilda vintertider: den 1–31 januari i de nämnda södra länen, den 1–15 september och 1–31 januari i Skåne, samt den 16 november–15 februari i övriga delar av landet utom Gotland. Vanliga jaktformer är stötjakt, jakt med trädskällande hund och toppjakt på tupp under vintern. Vårjakt på spel ingår inte i dagens allmänna jakt. Oavsett jaktform ska skytten ha säker artbestämning, rimligt skottavstånd och möjlighet att hitta och ta tillvara fågeln.
Den viktigaste förväxlingsrisken är tjäderhöna mot orrhöna. Tjäderhönan är större, tyngre och har ofta tydligare varm rostbrun ton på bröstet. Orrhönan är mindre och ger ett nättare intryck. I snabbt uppflog kan storlek och miljö vara de viktigaste ledtrådarna. Tjädertupp och orrtupp är lättare att skilja åt. Tjädertuppen är mycket större, tyngre och har bred solfjäderformad stjärt. Orrtuppen är mindre, mer blåsvart och har karakteristisk lyrformad stjärt. Trots detta ska jägaren aldrig skjuta om fågeln bara ses kort, skymd eller i dåligt ljus.
Tjäder kan jagas med hagelgevär där reglerna tillåter det. Hagelgevär i kaliber 12, 16 och 20 får användas vid jakt på tjäder, och hagelpatronen ska vara laddad med hagel vars diameter är högst 4,1 millimeter. Mindre hagelgevärskalibrar som 24, 28, 32 och .410 har mer begränsad användning och ska inte behandlas som normalval för tjäderjakt. Vid kuljakt på tjäder krävs kulpatron klass 3 eller högre. Klass 4 är inte tillräckligt för tjäder, även om klass 4 får användas på flera andra mindre fågelarter. Det är därför fel att säga generellt att en vanlig .22-patron är lämplig för tjäder; den aktuella patronen måste uppfylla rätt klass. Blyhagel är förbjudet vid skytte i eller inom 100 meter från våtmark. Eftersom tjäderjakt kan bedrivas i närheten av myrar och fuktiga marker måste jägaren vara uppmärksam på platsen och välja tillåten ammunition. Vapnet ska också vara lämpligt för den ammunition som används.