["Fågeldirektivet: förbjuder jakt under häckning och vårflyttning", "Habitatdirektivet: strikt skydd för varg, lo, björn, järv (bilaga IV)", "Undantag (licensjakt) kräver att gynnsam bevarandestatus inte hotas", "CITES: tillstånd krävs för import/export av jakttroféer av skyddade arter", "Bernkonventionen: Sverige har reservation för varg", "Ramsarkonventionen: skyddar våtmarker – blyhagel förbjudet", "AEWA: reglerar jakt på flyttande vattenlevande fåglar"]
EU-lagstiftning och internationella avtal
Sveriges jaktlagstiftning påverkas i hög grad av EU-rätten och internationella konventioner. Som EU-medlem är Sverige skyldigt att följa gemensamma direktiv som sätter ramar för jakt, artskydd och naturvård.
EU:s fågeldirektiv
Fågeldirektivet (2009/147/EG) är det äldsta EU-direktivet om naturskydd och omfattar alla vilda fågelarter inom EU. Direktivet förbjuder generellt dödande, fångst och störning av vilda fåglar samt förstöring av bon och ägg. Undantag medges för jakt på arter som listas i direktivets bilaga II, under förutsättning att jakten inte hotar artens bevarandestatus.
Fågeldirektivet reglerar även jakttiderna och förbjuder jakt under häcknings- och uppfödningsperioden samt under fåglarnas återflyttning till häckningsplatsen på våren. Sverige har implementerat dessa krav genom jaktförordningens jakttider. Vissa arter som tidigare jagades i Sverige har fått inskränkta jakttider eller totalförbud som följd av direktivet.
Habitatdirektivet
Habitatdirektivet (92/43/EEG) syftar till att bevara naturliga livsmiljöer och vilda djur och växter. Direktivets bilaga IV listar arter som kräver strikt skydd, däribland varg, lo, björn och järv. Undantag från det strikta skyddet kan beviljas under vissa förutsättningar – exempelvis licensjakt på varg – men bara om det inte hotar artens gynnsamma bevarandestatus och om det inte finns alternativa lösningar.
EU-domstolen har i flera mål prövat om Sveriges licensjakt på varg är förenlig med habitatdirektivet. Domarna har klargjort att undantag kan beviljas för att förebygga allvarlig skada, men att strängare krav gäller när arten inte uppnått gynnsam bevarandestatus.
CITES – Handel med hotade arter
CITES-konventionen (Convention on International Trade in Endangered Species) reglerar den internationella handeln med hotade djur- och växtarter. För jägare är CITES relevant vid import och export av jakttroféer. Exempelvis krävs CITES-tillstånd för att föra in troféer av björn, lo eller varg till eller från Sverige. Troféer av elefant, lejon och noshörning från jakt utomlands kräver export- och importtillstånd.
Bernkonventionen
Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter ställer krav på bevarande av arter och deras livsmiljöer. Konventionen listar strikt skyddade arter (bilaga II) och skyddade arter (bilaga III). Sverige har reserverat sig mot det strikta skyddet av varg under Bernkonventionen, men detta innebär inte att vargen saknar skydd – den skyddas genom habitatdirektivet och svensk lag.
Ramsarkonventionen
Ramsarkonventionen skyddar våtmarker av internationell betydelse. Sverige har utsett ett antal Ramsarområden där bevarande av våtmarksmiljöer prioriteras. Jakt i dessa områden kan vara begränsad, och förbud mot blyhagel gäller generellt i och nära våtmarker.
Bonnkonventionen
Bonnkonventionen (CMS) skyddar flyttande arter och deras habitat. Konventionen påverkar jakten på flyttfåglar genom krav på samordning mellan länder. AEWA-avtalet under Bonnkonventionen reglerar specifikt jakt på afrikansk-eurasiska vattenlevande flyttfåglar och ställer krav på hållbar förvaltning.